We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas sätter sig närmare kartan för att få en bättre överblick av den. "Och det kanske går till några mer avlägsna ställen också" säger han fortfarande lite stelt.
"Som det där rummet till exempel." säger Tom och pekar på ett rum på allra översta våningenoch som är ganska stort men avskilt.

"Vi får väl gå och kolla" säger Nikki och reser sig upp och ler men stannar sen och ser på Tom "är du okej? du ser lite blek ut" sa han och drog upp honom och satte honom i sängen

Thomas reser sig upp med Nikki och får först ett frågande uttryck i ansiktet men ler sedan svagt. "Jag blev lite omtumlad av att gången ledde till mitt rum bara. Ingen fara, jag är inte sjuk" säger han när han sitter i sängen. "Men vi måste sätta fart innan något annat händer" säger han och ställer sig upp igen.
HAn börjar gå mot utgången och drar ed sig Nikki fast stannar eftersom Nikki har kartan.

Nikki ser allvarligt på Tom "om du säger det så" sa han och ler sen roat "du vill att jag visar vägen eller hur" skrattar han och börjar gå mot rummet som ligger på fjärde våningen

Thomas nickar och skrattar, hans ansikte får mer färg då han börjar gå hand i hand med NIkki upp för trapporna. När dem väl har kommit till den bruna och blekta dörren till det stora rummet tar han ett djupt andetag och drar försiktigt ner handtaget eftersom Nikki håller karten i den ena handen och Toms hand i den andra.

Nikki ser lättat på Tom när han börjar få tillbaka sin färg och ser sedan nervöst på rummet när det går in och han blir förvånad när han ser att det är tomt så när på en bur i mitten med ett skelett i och blod under och Nikki känner hur han blir illamående och får vända sig bort för att inte spy

Thomas stirrar förskräckt på buren med blodet under och vänder huvudet mot Nikki för att se hur han reagerar. När han ser att han står bortvänd håller Tom om honom men släpper inte buren med blicken. Han sliter sedan blicken från den och kolar upp mot taket och kan inte hålla sig för att hulka till då han ser en massa insekter som kryper omkring på taket, ganska stora också.

Nikki samlar sig och vänder sig om och ser på insekterna och sedan på Tom och drar ut honom ur rummet och stänger dörren när insekterna börjar flyga mot dem och han skriver stort över kartan gå itne in här och ser sen på Tom
"Vi måste ut här ifrån nu" sa han allvarligt

Thomas nickar och drar sin hand över ansiktet så att han ska lugna sig. "Dem andra då?" frågar han sedan med ett frågande uttryck och kramar om Nikkis hand. änk om dem redan var döda, eller tänk om det där skelettet var ett av hans kompisars skelett? En av dems som var försvunna redan första dagen.
"Fast ajg måste ha med min packning också"

Nikki ser på Tom "nu får du inte tycka jag är hemsk, men jag tycker vi får tänka på oss först. de kan vara vart som helst eller redan döda och jag vill helst inte dö själv" sa Nikki lågt och undrade hur Tom skulle ta det