Skriva av sig-tråden

Håller på att flippa ut över nationella i matte, har panik stress.

Kenzas vita spetsklänning är min studentklänningdröm... Den skulle sitta perfekt på mig.....

Kenzas kropp är min dröm, höhöh

känns så jävla bra när jag läser igenom min dagbok från 2012. första konfirmationsmötet. han börjar snacka med min bästa vän, och hon vet hur nervös jag var för att träffa honom igen. vi låg uppe och snackade hela natten om honom, så hon visste nog.
de kramas när de säger hejdå. två gånger. och de har aldrig ens träffats förut.
känns fint. verkligen. visst, jag sa till henne att jag kommit över honom för det har jag men jag gillar honom ändå fortfarande för det gör ont när han är glad utan mig och jag vet inte ens vad jag gjorde för fel och han vägrade förklara så det var han som var felet och inte jag men ändå. det gör ont. när hon, min bästa vän, kramar honom när jag står 1 meter ifrån dem.

När jag var liten ville jag alltid bli någonting stort. Inte sådär super kändis, mera så att folk skulle känna igen mig och så. När jag såg folk på TV, tänkte jag alltid att det snart skulle vara min tur att sitta där och prata. Jag ville bli en författare som folk tyckte om.

Den drömmen lever fortfarande inom mig, men nu känns den så omöjlig. Vad skulle jag kunna bli? jag kan inte stava (helt allvarligt, älskar att skriva, men kan verkligen inte stava) och jag är inte bra på någonting. Mina bakverk blir alltis misslyckade, alt jag skriver blir jag onöjd med, kläder jag "designar" ser idiotiska ut, allt jag tycker om att göra, och som jag skulle kunna göra när jag blir äldre, är jag inte alls bra på. Hur ska jag kunna bli bra på någonting som är imott mig, tillräckligt bra för att folk ska komma ihåg mig. Jag vill inte falla i glömska, jag vill att det ska finnas människor om flera år, och säga att de såg upp till mig.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här, har bara ångest över att det går så dåligt för mig i skolan.

Nu kommer saknaden fram igen.

jag har på sätt och vis skolkat idag, eller jag överdrev min huvudverk för att slippa skolan. orkade verkligen inte idag. nu ringde jag min kompis och frågade en sak och hon frågade hur jag mår.
"Jag mår väl bra."
"Vad har du för fel? vadå, skratta inte, du frågar alltid så av mig då jag är sjuk!"
"jag... har väl mest fel i huvudet. jag är korkad, jag är huvudlös. nej alltså jag är knäppp för jag kommer inte ihåg mig... min katt, jag kommer inte ihåg att jag har en katt.. jag har ingen katt längre... öhmm.."
"Va?"

och då grät jag nästan för jag saknar elsa so much.

Jag orkar inte med livet... när du inser att den enda som faktiskt betyder något (i klassen) inte orkar med dig, då är det nästan som om du slutar leva. Srsly, jag gick runt som en zombie i flera timmar.

Det finns en tjej i min klass som förpestar mitt liv. Varje dag, varje minut. Jag skrev ett brev med allt - iallafall en del - som jag skulle vilja säga till henne om jag kunde radera hennes minne efteråt.

P.S Mitt språk brukar inte vara så brutalt. Och jag brukar inte vara så elak. Jag är inte så elak och jag skulle aldrig säga dessa grejerna. Men jag skulle vilja.




Du om någon borde ju veta att man inte ska döma folk, du som är bästa kompis med någon som kan verka leva ett skitbra liv, men har en mamma med cancer...
Du är så sjuukt utseendefixerad att Paris Hilton hade suckat, så fort två ögonfransar har klibbat ihop sig – skitsnack skitsnack! Folk får ha olika stil, fatta! Alla tycker inte alltid att du har valt det snyggaste, men de ger fan i det, för de har inte med det att göra! Vad gör det dig om Kristoffers tröja är för skrynklig eller Emmas outfit för lila? Vad gör det dig om min outfit är för färgglad eller Fannys frisörbesök gick dåligt? Vad gör det dig om Tovas bilder är för redigerade eller Felicias tröja för noppig? INGENTING. Var det någon som var på dig när du gjorde din skitfula gråa dip-dye? NEJ. Är det någon som är på dig varje dag när du sminkar dig värre än Taylor Momsen eller när du kommer till julavslutningen i ett guldigt fodral som såg ut som en julklapp, en klänning som är så WB-Kim Kardashian som det går? Nej. Folk skiter i om du kommer till sommaravslutningen i en ful leopardmönstrad byxdress. Det är bara du som A.L.L.T.I.D ska bitchblicka andras kläder, smink och hår!
Du är så jävla falsk, hade man fått betalt för att snacka skit och bitchblicka hade du varit miljonär. Du snackar skit om mig samtidigt som du ser mig in i ögonen, tror du jag är helt jävla dum i huvudet och inte fattar bara för att jag inte hörde vad du sa, eller skiter du i om jag får reda på att du är en falsk satkärring? Även om jag redan visste det!
Du tycker det är gött att gå på någon i matsalen, också eller hur? Du vet att folk hatar dig men inte vågar säga något, i korridoren kan de gå iväg och låtsas som ingenting, men i matsalen sitter de fast, de vågar inte säga något och det vet du, och ingen tänker gå där ifrån heller? Är det bekvämt för lilla primadonnan kanske? Att sitta bekvämt på sin tron och mobba folk bara för att du vet att ingen vågar säga till dig. Bitch!
Och jag bara undrar, vill du att folk ska bli sårade, skiter du i det eller är du så dum att du inte fattar att folk hör dig när du snackar skit om de som står två meter bort?
De hör dig och de mår dåligt av det, så om du bara skulle kunna göra oss alla en stor tjänst och knipa din stora jävla rödmålade käft så skulle världen bli en lite bättre plats att leva på!
Om någon tar illa upp för något ’’skämt’’ du har berättat är det en sensitive bitch, attentionseeker. Men när du inte gillar något, då jävlar är det krig! Du kan gå runt och skrika ’’Jag hatar dig jävla fittbarn’’ och då är det ’skoj’, men när någon av tjejerna i klassen säger ’’haha men tyst med dig då! ’’ så spelar det ingen roll, du tyckte inte det var kul och då är det bara för personen att packa ihop sina saker och be på sina bara knän om ursäkt.
Kan du ingenting som ligger emellan skitsnack och påhopp? Är det allt du har lärt dig? Snacka skit bakom någons rygg, eller så att personen hör, eller hoppa på någon i matsalen där han eller hon inte kan göra ett jävla skit.
Ingen kan vara perfekt, du kan inte förvänta dig att alla bara ska vara jättetrevliga när du behandlar de som en jävla dörrmatta. Om jag skulle rabbla upp alla dåliga saker DU har gjort varje gång du hoppar på eller snackar skit om mig för en enda sak som jag gjorde – då skulle du för fan inte våga säga något mer i resten av ditt liv! Men jag säger inget, för jag är mognare än dig och vet att ingenting blir bättre av att jag anfaller dig och får dig att gråta på toan trettio sekunder senare – nej, jag sjunker inte till din nivå.
Uppenbarligen känner du dig hotad, för du stöter ut mig ur ’’gänget’’ utan att jag någonsin gjort dig ett skit. Gropen som du har grävt åt mig har du själv ramlat i, korkskalle! Folk märker vad du håller på med, och det tror la fan att de märker vem av oss två som är den schyssta och vem som är den falska och osäkra! Men ingen vågar säga något, för de vet hur surt du kan göra livet för en person, som du gjort för mig!
Så fort du inte är där bestämmer de sig för att igga dig, men det är inte så jäkla lätt när du kommer och sätter sig i deras knän och säger hur fiiiiina deras nya tröjor är. Vad tror du de ska göra, putta bort dig? Och du snackar ju skit om de också, tydligen är de inget annat än fjortisar som är elaka mot dig. Ge fan i att va med de då! De gillar inte dig. Om du bara kunde öppna dina ögon och se det skulle det märkas så tydligt. Din blick är så fenomenalt inställd på att alla älskar dig och hatar mig – du märker inte verkligheten från gropen som du ligger i, eller hur? Du lade praktiskt taget ut godisar från mitt hus till gropen, men målade in dig i ett hörn och tror inte folk märker vad du håller på med.
Det är så sant detta så det finns inte – det är så jävla tydligt också och om du bara kunde se det skulle det lysa så starkt att inte ens du kunde blunda för det med dina ’’Alla älskar mig’’-ögon. I samma sekund- BOKSTAVLIGEN – som du lämnar oss blir stämningen gladare. Den där spänningen som ligger runt matsalsbordet? Den försvinner tio sekunder efter att du har lämnat.
Du sparkar på folk som redan ligger ner – om någon sitter och gråter så bitchblickar man inte och säger att det var en överreaktion. Om någon lämnar skolan för att man ska gå på begravning för sin farfar, då suckar man inte och viskar, när man tror personen inte hör; ’’Lämna skolan för en begravning? Det var ju inte ens hennes biologiska farfar...’’
Far åt helvete, snälla! Alla är inte itchybitchyPMS-brudar som du, och hoppar på någon så fort man inte diggar något han eller hon sa. Att den där killen kollar ner och går förbi när du säger något elakt om honom betyder inte att han inte hör – det betyder att han inte vågar säga något. Att jag och mina –ja, de är mina- vänner behandlar dig väl betyder inte att vi gillar dig – det betyder att vi är snäppet mognare än dig, och dessutom vet att du verkligen kan konsten att göra livet till en pest för någon!
Om jag struntar i dig måste jag strunta i mina vänner som du så desperat kravlar dig fast vid. Och det är precis det du vill, eller hur? Just därför tänker jag inte göra det. Jag tänker inte lämna mina vänner, nu när jag äntligen fått några, efter 7 år som mobbad på andra skolor. Du har förpestat livet för mig för du vill att jag ska gå och lämna er i fred – men då har du vunnit. Om du bara kunde lägga av, så... ju mer du kämpar för att putta ut mig, desto mer snubblar du ut själv. Det är bara en tidsfråga. Fortsätt kämpa bara och tro du att det kommer funka, men jag har fötterna fastskruvade och mina vänner håller i mig – och inte dig, som du tror. Fortsätt bara kämpa, jag väntar med stor uppmärksamhet ☺

Jag får ångest när folk skriver att de inte gillar olika maträtter/efterrätter som jag gillar bara för att de 'slipper' äta det. Jag får ångest när folk skriver att de tränat.

Jävla ätstörning jävla prestationsångest jävla allting.

Goddammit jag antar att du syftar på semlor...


Jag hatar när jag siktat på ett B och pluggat tre timmar varenda kväll i två veckor och ställt in sex träningar p.g.a SO-provet.
Och tjejen bredvid mig, som inte hade pluggat ett jävla skit, och har perfekt hår och perfekt hy och perfekt kropp och är skitsnäll, som alla gillar, hon fick ett A. Fast jag hade skrivit tre sidor så bad han mig att ''utveckla mer''. Jag kunde för fan sätta ut varenda jävla land i Asien på rätt plats, jag kunde ALLA huvudstäderna, jag kunde alla floderna och hur långa de var, samt vad Mekong hette i de sex länderna som den flyter igenom.
Vad skrev hon? Bejing är huvudstad i Kina, St. Petersburg i Ryssland och Bombay i Indien.

Hon skrev tre stycken och en var rätt.

Och hon fick ett madafakin B.

Jag fick ett D och alla bara ''Men Olivia det är ju jättebra!'' och jag vill inte vara som MVG-barnen i Williams video och bara ''nej, det var skitkasst, men kolla, du fick ett E, det är ju skitbra!'' för alla andra fick E men jag tyckte jag förtjänade bättre