prs yehet & kkaebsong

"Glöm bort det, det var ingenting," viskar Joshua tillbaka och skakar på huvudet. Ögonen följer skepnaden som öppnar dörren på glänt och sedan försvinner in i rummet igen. Försiktigt öppnar sextonåringen dörren något ytterligare och sticker in huvudet genom öppningen.

”Mr Lewis”, ljöd Snapes släpiga stämma samtidigt som Joshua stack in huvudet genom dörröppningen. ”Bad jag dig att komma in? För jag kan inte komma ihåg att jag gjorde det”, fortsatte han och stack en bägare med ett rykande innehåll, i handen på sextonåringen. Zihaos inälvor börjad genast vrida och vända på sig i samma sekund som han kände den fräna lukten av elixiret. Det luktade rent utsagt som döden, om inte ännu värre.

"Nej, det gjorde ni inte," medger Joshua aningen skamset med ett ursäktande leende. Drycken luktar inte något värst bra, och ingen förståndig person skulle vilja dricka ut av det. Men men. Ögonen granskar bägaren i sin hand innan ögonen höjs upp mot läraren. "Förlåt Sir, jag blev bara för nyfiken över hur du gjorde." Förklarar sextonåringen och vänder blicken mot Zihao med ett medlidande leende. "Tänk positivt, om du dricker det behöver du inte vara lika orolig över att göra någon illa."

Snapes irriterade blick gled mellan Zihao och Joshua några gånger, innan han långsamt började dra igen dörren.
”Nyfikenhet kan leda till problem, Mr Lewis”, muttrade han innan glipan försvann helt och dörren slutligen slog igen. Sjuttonåringen sneglade på bägaren ett slag innan han löst slog till de stela kinderna. Lukten fick honom verkligen att vilja spy, men Joshua hade rätt, det var bättre att dricka upp det än att låta bli.
”Jag vet, men du måste erkänna att det luktar riktigt vidrigt.”

"Förlåt.." upprepar Joshua tyst innan professorn stänger dörren efter sig. Instämmande nickar han och ger bägaren till Zihao med en grimas. "Det gör det verkligen, det är nog den vidrigaste lukten jag känt," erkänner han och ler förstrött. "Håll för näsan och drick upp så mycket du kan, man känner inte smaken lika ofta då."

Med en grimas, tog Zihao emot bägaren med lätt darrande händer.
”Okej, det är lika bra att få det gjort”, mumlade han och knep ihop tummen och pekfingret om näsan. ”Ett, två...tre.” När drycken snuddade vid hans läppar och började forsa nerför strupen, slöt han ögonen. Som tur var, var sjuttonåringen extremt duktig på att dricka snabbt, men det hindrade honom inte från att vara nära på att spy åtminstone fem gånger.

Försiktigt klappar Joshua den äldre på axlarna, låter honom andas ut ett par gånger innan han kramar om honom. För bara några minuter sen hade han varit sur på Zihao, men han kan inte fortsätta vara det. Inte när sjuttonåringen går igenom något vidrigt som detta.
"Du är en riktigt duktig drickare du," påpekar han med ett svagt leende innan han drar in Zihao i en kram.

”Du skulle se mig när jag dricker någonting som jag faktiskt tycker om”, mumlade Zihao och släppte bägaren som föll till golvet med ett skrammel. Han klamrade sig fast vid Joshua och gömde ansiktet i håret på sjuttonåringen. Usch och fy, den där drycken skulle han troligen aldrig vänja sig vid. Den smakade som en blandning mellan ruttna ägg, sur mjölk och något fränt som han inte kunde sätta fingret på. Inte nog med smaken, utan det brände även något alldeles förskräckligt i halsen på honom.
”Tack, tack för att du stannar hos mig”, viskade han ynkligt.

Joshua stryker fingrarna längs den andres hår och kramar om honom hårt.
"Klart jag gör," viskar han. Tankarna sköljer sig igenom honom, älskar han honom? För just nu känns det definitivt som det. Sättet hjärtat dunkar av oro i synen av Zihao illamående. Tankarna gör honom förskräckligt förvirrad och borrar därefter ner ansiktet hos sjuttonåringen.

Allt eftersom tiden gick, började Zihao lugna sig. Andetagen blev mindre och mindre stötiga och musklerna slappnade av en aning. Ett litet leende spred sig över läpparna när han insåg hur hårt Joshuas hjärta dunkade.
”Ditt hjärta rusar”, sade han tyst och lät händerna finna sin väg ner till den yngres axlar. ”Vad tänker du på egentligen?”