wolfy & rollspelare prs

”Va?” Jonathan hade menat det hela som en komplimang. Be om ursäkt skulle hon inte göra. Han följde henne med blicken då hon gick fram till bokhyllan. Förutom en hel del av hans favoritböcker förvarade han många foton där.

Cleo kollade på några av böckerna och log smått, de flesta hade hennes storebror läst åt henne när hon varit mindre. Hon kollade på bilderna och lutade sig sedan mot fönsterkarmen.
"Men jag kan inte bli som dig va? Mina chanser är människa eller som Ben?"

Han skakade på huvudet. Han hade aldrig hört talas om en människa som blivit till moroi. Omöjligt kanske det inte var men ingen hade listat ut än hur man skulle gå till väga.
”Men jag vill ha dig precis som den du är.” Han gick fram till henne och placerade händerna på hennes höfter.

Cleo tittade upp på honom och log smått. Det värmde att han gillade henne exakt som hon var. Hon la armarna om hans nacke och kysste mjukt hans bröstkorg.
"Men jag vill att folk ska tycka om mig för dig liksom. Jag vill inte att du ska få skit för att du gillar en vanlig människa." mumlade hon tyst och drog med händerna över hans kropp.

Vad folk tyckte om honom för att han gillade Cleo kunde han inte bry sig mindre om. Givetvis ville han att folk skulle avguda henne på samma sätt som han gjorde, men deras åsikter skulle inte hindra honom från att göra henne en del av hans liv. Låta henne gå var inte ett alternativ.
”Ingenting som jag inte klarar av,” log han rart.

"Men tänk om jag inte klarar det då? Att konstant veta att hela din värld föraktar mig och inte ser mig som annat än en utfodrare." sade hon tyst och tittade ner på golvet. Hon blev sjukt osäker på sig själv när hon tänkte på att hon inte var accepterad av hans folk. Hon suckade frustrerat och vände honom ryggen för att luta sig bak mot honom. "Jag hatar att jag bara är jag." mumlade hon tyst.

”Då får du helt enkelt visa dem att du är värd deras respekt.” Jonathan skulle inte bli förvånad om hans ord skulle förvärra situationen. Han menade det inte på ett dåligt sätt utan försökte snarare uppmuntra henne. Han kunde knappt föreställa sig hur det måste kännas för henne. Hans beskyddare, de som hon redan träffat, tyckte ju om henne och att åtminstone ha de som stod bakom henne var ju i alla fall något. ”Jag kommer finnas där för dig hela tiden.”

Cleo fnittrade till lite och tittade upp på honom. Hon drog ner hans huvud lite och kysste mjukt hans läppar istället för att svara på det första han sa.
"Du är allt jag nånsin kommer behöva." sade hon tyst och slöt ögonen i några sekunder innan hon öppnade fönstret lite, då det var ganska varmt i hans rum. Hon vände sig mot honom igen och log nöjt för sig själv, det var så enkelt att få henne på bra humör. Han hade sagt några saker som hon velat höra och det hade så gott som blåst bort hennes tvivel.

Cleo misstolkade inte hans ord vilket var en lättnad, han hade ju en tendens att säga fel saker och att göra henne upprörd igen vore väldigt misslyckat av honom. Då skulle han verkligen vara en usel pojkvän som inte dög till något, som inte var värd någon som Cleo. Nöjt besvarade han kyssen innan han tittade ut mot himlen som började mörkna.
”Ser du den stjärnan? Den lyser lika klart som du gör.” Han pekade mot stjärnan som lyste klarast.

Cleo skrattade till och knuffade löst till honom. Hon kollade sedan på stjärnan och log lite för sig själv. Hon gick tillbaka mot sängen och bet sig på läppen, hon fylldes av ett nytt mod och tog försiktigt av sig tröjan hon lånat av honom.
"När måste du åka igen?" log hon smått och kollade på honom.