Tredje Världskriget

Nike verkar slappna av mer, vattnet verkade ha en lugnande effekt att det inte gjorde något att Akhiti tog i henne. Hon lär sig både ben och armtag snart.

Efter ett tag börjar solen gå ner.
"Vi kanske borde gå in nu..." Sa Akhiti lågt och av någon anledning var hon skär om kinderna. Hennes ögon glänste i ljuset och hennes läppar var aningen blåa av kyla.

Nike log och då de kom på grund så hon kunde stå kysste hon Akhiti ömt och la armarna om henne.
"Tack, tack för allt." sa hon och det var mer än simningen hon tackade för.

"Ehum, varsågod...?" Sa hon men förstod egentligen inte riktigt glädjen. Hon tog av sig linnet och virade en handduk om sig.

Nike drog handduken om sig, nu frös hon lätt och hennes läppar började bli blå som Akhitis.
"Kvällarna är kyliga." sa hon och huttrade.

"Ja, det är så i öknen." Förklarar Akhiti och drar Nike like närmare.
"Vi går och bastar tycker jag!" Hon börjar leda dem mot ett litet (modernt) skjul där det kommer ånga ur skorstenen.

Nike drar sig bakåt, "Vad är det?" sa hon och ryggade. Det rykte, tänkte hon grilla dem?

Akhiti bara skakade på huvudet med ett lågt skratt och drog in Nike. Där inne var det vitt och massor av ånga.
hon tog av sig de korta byxorna innan hon såg på Nike för reaktion. Gillade hon den varma temperaturen?

"Det är varmt." sa Nike förskräckt, dock verkade på Akhiti att det skulle vara så då hon klädde av sig. Förvisso hade hon handduken fortfarande på sig men det påverkade Nike mer än hon ville erkänna även om hon inte gjorde en ansats till att klä av sig.

Akhiti la sin hadduk högst upp på "trappan" och sträckte ut sig på mage där.
"Det här är livet..." Mumlade hon njöt av värmen som ångan runt henne omgav henne med.