Barnie och coolingen, prs

Cornelia sätter sig vid mig och vi börjar prata om festen.

Jag ler åt ett riktigt dåligt skämt som slutar med att alla skrattar. Sen reser sig sjuorna upp.

- Så vad gjorde du sen, när jag gick? Frågar Cornelia. Jag flinar och nickar slappt mot Brian.

"Hej Cornelia", jag ser på dem.
"Pratar ni om festen? Konstigt att ingen lärare upptäckte den!"

Cornelia fnittrar och ser hemlighetsfullt på Brian.
- Jaaa! Säger hon. Jag himlar med ögonen.
- Det har de nog....Säger jag fundersamt till Brian.

"Jag menar under tiden det hände! Nu kan de inte slänga ut någon, men om de märkt det hade det varit kört!", jag ler.

Jag flinar,
- Ja, det kan man verkligen säga!!
Cornelia fortsätter fnissa bakom mig och jag suckar irriterat.

Jag ser på Cornelia och sen på Pling. Vad är det med dem, plötsligt tål de inte varandra?
"Hur hade du det då, Cornelia? På festen?"

Jag ler lite.
- Ja, Cornelia, hur hade du det? Fnissar jag Cornelia ler stort och viskar i mitt öra:
- Maxwell!
Jag fnittrar hysteriskt, precis som Cornelia.
- Seriöst?? Fnissar jag. Cornelia skrattar så mycket att hon knappt ens kan nicka.

"Nå???"