PRS(Dragon Fantasy)

Nalel kände sig lite mindre orolig nu. De var påväg till en doktor, det skulle bli bra...."Jag hoppas att byn är nära".

"En halv dagsritt, så innan lunch." sa Meira och styrde hästen åt rätt håll. "Det kommer gå bra, annars är det inte så länge och du kan ta bort det." sa hon menande och lugnande.

Nalel nickade. Hon ville inte ha det ifall det var något, hon ville inte ha något från San. "Hoppas det går fort bara" mumlade hon.

"Det gör det, tror inte att det är någon fara." sa Meira lugnande, de red vidare. Egentligen visste hon inte vad hon skulle säga, örterna hade alltid fungerat på henne.

Nalel var tyst den närmaste stunden. Hon funderade, hur det skulle bli efter det här...För hon visste själv att hon inte alls mådde så bra som innan allt hände.
"Jag är glad i alla fall att du är med mig".

"Självklart är jag det." sa Meira och log lite innan hon åter tystnade, så red de i ett par timmar och snart såg de byn när de närmade sig.

Nalel kände sig lättad då hon såg byn. Den påminde mycket om hennes hemby, det gjorde alla hobbitbyar. De var små hus med runda dörrar och storta ängar och skogar runt om.

De red in i byn och självklart fick de uppmärksamhet. Eller ja kanske Meira, många hade inte ens sett en människa.

Nalel log svagt mot hoberna. De flesta hober liknade varandra, lockigt hår, korta och stabila, håriga fötter och rejäla kläder. Om hon inte visste bättre skulle hon verkligen ta det här för sin hemby.

Meira hoppar av och frågar sig fram, tillsist blir de visade till ett hus där läkaren bodde.