De utvalda

"Ethan." sa Eletha och trängde sig fram, "Såja nu är det över." sa hon och lossade hans rep, "Jag ska ta dig till läkarna så de får se över såren." sa hon och la hans arm över hennes axlar och sin arm om hans midja för att stötta honom. Hon kunde ha burit honom, men hon gissade att han ville komma därifrån på ett litet mer värdigare sätt.

"Tack" mumlade Ethan tyst då Eletha stötte honom. "Det svider värre än jag trodde" mumlade han tystare och kved tyst till då de gick.
Den kyliga luften mot hans svidande hud var båda härlig och smärtsam på samma gång.

Hon nickar, tar honom till sjukstugan och lägger honom på mage på en brits och läkaren kommer för att ta hand om Ethan.

"Hm, piskrapp va?" frågade läkaren och Ethan nickade stumt. Läkarens händer nuddade knappt vid Ethans rygg och tillsist tog han fram en blött trasa. "Det här kommer nog göra ont, men vatten hjälper mot mycket". Sedan tryckte han trasan mot ryggen och Ethan ryckte till av smärta, men en liten stund senare så blev smärtan mer uthärdlig och han suckade ut smått.
Läkaren såg nöjd ut och tog bort trasan, ryggen såg mer röd ut än tidigare men allt blod och annat var borta. Han plockade fram en liten ask med salva i, den luktade starkt och han smörjde på ett rejält lagar på Ethans rygg. "Du får inte försöka ligga på ryggen fören salvan torkat in".

"Salvan är jättebra." ler Eletha mot honom och sätter sig på golvet framför hans ansikte så de kan tala när han ändå skulle ligga där. "Det lindrar svedan." säger hon mjukt.

Ethan suckade ut mer då salvan kom på, den lindrade verkligen. Nu sved det bara svagt. "Jag känner det.." sa han tyst och öppnade ögonen och såg på Eletha. "Det var åtminstone inte så många piskrapp".

Hon nickar, "Nej, och det kommer läka, du var duktig som inte gav ifrån dig ett ljud." sa hon och kysste mjukt hans panna.

"Det var ganska svårt...men jag lyckades med det i alla fall" mumlade Ethan. Han hade ingen ork att prata högre eller ens röra sig för tillfället. Salvan hade inte ens torkat in så.
"Jag ska verkligen tänka mig för innan jag gör något sådant igen". Han ville verkligen inte straffas igen...

Hon nickade, "Bra, det är det straffen är till för och belöningarna med.....veta när man gjort fel och rätt." säger hon lätt för så var det.

Ethan nickade tyst. Kungen visste verkligen vad som kunde få folk att lyda honom..."Kan du hjälpa mig till mitt rum?". Salvan hade nästan torkat in i helt och han ville inte vara kvar i sjukstugan. Långsamt satta han sig upp.