Förbjuden kärlek

Egeria nickar och för Isis skull tvingar hon tillbaka tårarna. "Då lovar jag ta hand om ditt barn och berätta om dig om det kan vara till någon tröst." säger hon alvarligt till Isis.

"Jag litar på dig det är därför jag vill att du skall bli gudmor" sa Isis och tittade leende på sin vän.

"Ska jag?" sa Egeria häftigt och satte sig snabbt upp och ett ljud av smärta undkom hennes läppar, "Vad sa jag om inga häftiga rörelser?" sa läkaren men Egeria total ignorerade honom, "Säkert? Tack! Alltså det är en ära." säger hon ganska så förvirrat och kollar både på Isis och Fai som för att få bekräftelse på det hela att det var sant.

"Om du vill, jag tror barnet kommer vara tryggt hos dig och Simon" sa hon leende och tittade på sin bror. Isis ville att de båda två skulle bli gudföräldrar.

"Självklart vill jag det." säger Egeria och ler och ser sedan på Simon som nickar och ler han med.

Isis ser lättat på dem.
"Det glädjer mig att höra. I och för sig så kommer barnet fortfarande ha sin far men jag tror att det behöver lite av Egerias magiska vård med" skrattade Isis.

"Magiska? Jag?" skrattar Egeria lite men slutar, helvete vad ont det gjorde i revbenen. "Ska lära barnet allt jag kan! Även om det lär gå snabbt." säger hon med ett roat leende.

Isis satte sig ner på sängen och log emot sin vän.
"Du har tagit hand om mig i alla dessa år så jag tror barnet är i trygga händer" sa hon leende men slutade sedan le.
"Du bör ta det lugnt" sa hon till sin vän.

Egeria log lite, "Tror det med tagit hand om är jämsides, du har gjort det med mig med." ler hon mjukt och flinar sedan lite roat, "Längtar att se allas miner när du väljer en tjänare som gudmor." skrattar hon och nickar, "Jo, jag borde väl det, men det är tråkigt." säger hon med en lätt suck.

Isis skrattade.
"Folk får tycka vad de vill, jag har aldrig brytt mig om det och det vet du" sa Isis leende och skrattade sedan. "Be inte mig sitta still då!"