Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna flinar. "Såklart, träd är livsviktigt för spelen. Annars dör allihopa inom loppet av en hel dag. Tänk er, det skulle vara så mycket svårare att gömma sig" säger hon. Först förstår hon inte varför Thalia ger henne en ursäktande blick och säger att de inte kan simma. Men sen drar hon parallellen och då stelnar hon till lite.
"Lugnt, det kan vi nog ordna så att ni kan inom en vecka eller två" säger han och ler, fast han ser lite oroligt på Johanna. Johanna får fram ett leende och säger: "jag borde nog lära mig att vara i vatten igen jag också. Det skulle vara en ganska lam grej att behöva erkänna inför hela ens trupp och sedan bli hindrad för."

"Tack, Finnick." ler Thalia lättat och går och tar en bricka med mat innan de sätter sig och Thresh instämmer. "Simmning är inget vi fått lära oss i 11an, ingen nytta för det." sa han och började äta och Thalia nickar och ser på Joahnna, "Det är väll bäst att möta sin räddsla." säger hon dovt och tänker på sin egen, den som hon riktigt inte förstod.

Johanna nickar. "Inte i sjuan heller egentligen, men det är fördelen med att ha någon som Finnick som vän" säger hon och ler medan hon tar sin bricka och sätter sig jämte Thalia.
"Ja, förr eller senare måste jag. Och om jag inte kommer över åtminstone en bit av den rädslan blir väl Finnick här upprörd" skojar hon, trots att hon inte riktigt vill göra det.

"Du kommer glömma att du är i vattnet när du ser Thresh och mig göra massa kallsupar." flinar Thalia lätt men tar Johanna lätt i handen för att visa att hon fanns där för henne alltid.
Sedan flinar hon roat "Ja, han får ju inte bli mer upprörd än vad han redan är, att två vuxna människor inte kan simma."

Johanna skrattar. "Såklart ni inte kommer göra. Finnick kan det där med att lära folk simma" säger hon och ler. Finnick rycker på axlarna. "Såklart jag kan. Jag hade faktiskt någon jag var tvungen att tvinga i vattnet för att lära henne simma" säger han, och ler lite åt minnet. Johanna ler, hon vet att han menar sin kära Annie. Det var så gulligt. Att det var så de hade träffats. På en strand i distrikt 4 då Annie var rädd för vatten. Precis som Johanna var nu.

"Jaha?" säger Thresh frågande och Thalia nickar och inflikar "Ja har man sagt A får man säga B, vem fick du tvinga ner i vattnet?" sa hon nyfiket och en aningen förundrad, hon hade trott att alla kunde simma i fyran och att ingen var rädd för det.

Johanna visste att Finnick inte tyckte om att prata om Annie, en vana sen Huvudstaden. Så att de inte skulle få veta att han älskade henne. Men han log faktiskt då hon såg på honom. "Annie" svarar han. Johanna log åt tankarna om hur det sett ut. Hon hade gått på de stränderna och sett det havet Finnick lärt henne simma i, under hennes segerturné.

"Ahw, så vackert." ler Thalia och så ler hon igen "Och en gång gav du henne en näckros, den hade hon torkat." säger Thalia leende då Annie hade berättat det en gång för henne och Thalia tyckte det var en sådan fin sak att göra. "Borde ni inte gifta er?" säger Thalia sedan lätt, för det var något hon tyckt länge.

Finnick verkar bli väldigt mycket gladare av bytt samtalsämne. "Det är sant, ja" säger han, innan han hör Thalias fråga om giftermål. Finnick rycker på axlarna över det. "Jag vet inte riktigt. Jag har väl inte tänkt på det" säger han, och ler lite smått. Johanna undrar om det faktiskt är sant, eller om han faktiskt har funderat på att fria eller så. För om han skulle gifta sig, så skulle han väl ha berättat det för henne redan den dagen de anlände till tretton? Johanna hoppades på det, för hon ville verkligen veta.

Thalia ler hon vet att tack vare att Finnick berättar det här för dem betyder att han litar på dem. Okej, ingen här skulle skvallra för huvudstaden men det var ändå ett förtroende från hans sida, han hade väl insett att de var att lita på. "Jag tycker att du borde, men du gör som du vill." säger hon lätt och tyckte det var synd att han inte hade henne här liksom Clem.