We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas sätter sig ner i skräddarställning framför Nikki ch blir tyst en lång stund. "Vad händer om mannen vet om denna gången? Om slutet av den kanske leder oss till våra klasskompisar och lärare?" frågar han efter en stund med stadig röst.

Nikki försökte att inte tänka på om mannen visste om gången "jag vet inte, har vi tur vet han inte om att vi är här" sa Nikki och ryste till, han var inte lätt skrämd men när någon kopierar ens rum, låser in en och sedan är berädd att döda blev Nikki rädd. "ja jag vet inte vad som händer om vi hittar de andra? är du rädd att jag skall överge dig?" frågade han undrande

"Nej, jag är snarare rädd att dem ska ta dig ifrån mig. Jag tror inte att du går ifrån mig" säger Thomas med en grimas och lutar sig sedan fram mot Nikki och kysser honom ömt på munnen och ställer sig sedan upp. Han kramar om Nikkis hand och ser bort mot slutet av gången.

"Hur skulle de lyckas med det? och vem skulle ta mig ifrån dig?" sa Nikki lite förvirrat och besvarar sen Toms kyss "De får i så fall dra mig bort från dig" sa han lågt och reste sig upp han med och han såg på dörren i andra ändan
"Nu eller aldrig?" sa han och gick mot dörren och öppnade den, han såg att de kom ut i Toms rum och han såg undrande på honom

Thomas ler blygt och får sedan allvarligheten i ansiktet igen. Han nickar bestämt och följer med Nikki fram mot dörren. När han sedan ser vart han har hamnat möter han förvirrat och skrämt hans blick. "Vad i...?" säger han och blir sedan likblek i ansiktet. "Det var tur att jag sov hos dig inatt" säger han sedan lågt och stelt.

"Ja det var det, jag vet inte om personen vet om gången men jag tvivlar inte på att han gör det" sa han lågt och kramade om Tom "Men jag vet inte hur säkert det är, jag menar han kunde ju komma in och döda Mokona, vi bårde kanske leta upp de här gångarna och se till att blokera dem" sa Nikki allvarligt och höll om Tom som om han var rädd att nån skulle ta honom nu

Thomas stryker med handen över Nikkis rygg och tar ett sista djupt andetag. "Hur ska vi kunna göra det då?" frågar han då han själv inte har något vettigt svar. Det fanns en massa saker dom kunde ta hjälp av i huset men hur dem skulle kunna göra det var en annan sak.

Nikki ryckte på axlarna "jag vet faktiskt inte, men på nått sätt måste det ju gå. vi kan ju makera dem som vi vet redan, den i köket och den som vi tog nu" sa han och drog fram kartan och fylde i dem och sedan skrev han labb på rummet de kom ifrån

Thomas stannar orörlig efter chocken och har precis fått tillbaka sin vanliga färg i ansiktet då han lutar örat mot dörren som leder till labbet. Av vad han kan höra låter det inte som att man kan höra ända till det andra rummet men sedan hör han att mannen råkar tappa något i golvet. Tom glider ner och sätter sig bredvid Nikki då han inte orkar höra på dem utländska svordomarna.

Nikki ser på Tom "Jag lovar att han inte skall få komma in i ditt rum och att jag inte skall lämna dig ensam" sa han och höll om honom och såg sedan på kartan igen "ja vi borde ju kunna lsita ut vart det finns gångar genom att hitta tillräcklgit tjocka väggar" sa han