Vilien på Hogwarts!^•^

Jag vet inte vem som är Harry eller Liam...

Harry= Långt hår, åt vänster, där bak.
Liam= Medel långt hår, åt höger, där fram.

JAG HAR FÅTT TILLBAKA MIN DATOR!

=Kitty=

Efter att Kitty berättat drömmen för Cassandra ångrade hon det. Djupt. Hon borde inte berättat. Hon torkade spåren av tårarna och reste sig.
”Gör mig en tjänst och berätta bara inte för Jake och Remus.” Sa Kitty till henne och Cassie verkade bli förvånad.
”Varför inte!?” Utropade hon och Kitty gav henne men menande blick.
”För att Jake behöver inte veta att jag drömde om att han var död och Remus behöver inte veta att jag drömde om det heller.” Svarade hon innan hon såg ned på sin klocka. Hon hade dock strukit delen om att det var fler än Jake som var döda. Hon hade också tagit bort mörkrets märke och den svarta dödsskallen på ett av likens handled.
”Men…” Protesterade Cassie.
”Jag menar det, Cassie. Berätta inget om drömmen för Jake och Remus.” Avbröt Kitty henne bedjande.
”Varför inte? Remus är din vän och Jake är din pojkvän! Jag tror att de förstår att det är viktigt!” Protesterade Cassie igen och Kitty ger henne en bedjande blick.
”Snälla Cass, berätta bara inte. Det är säkert inte ens sant!” Ljög Kitty och försökte att låta sanningsenlig. Henne mormor hade berättat att Kitty antagligen hade sett framtiden, men det var ändå inte bestämt att de skulle hända. Men det var troligt. Kitty sväljer gråten.
”O-Okej.” Sa Cassie och Kitty såg hur hon gjorde det mot sin vilja.
”Tack Cassie!” Sa Kitty och kramade om henne innan hon såg på klockan . ”Nästa lektion vi måste skynda oss!” Fortsatte Kitty och drog med Cassie till nästa lektion.
Veckan passerade och Kitty höll koll på Cassie, även om hon var säker på att Cassie inte skulle berätta det. Innan hon visste ordet av det så var det dagen innan ett Hogsmeade-besök. Eller egentligen en minnesvärd kväll innan ett Hogsmeade besök.
”Jag tror jag går och lägger mig.” Sa Cassie och Remus pussade henne god natt. Jake följde snart hennes exempel och Kitty kramade och pussade Jake god natt. Hon själv stannade uppe.
”God natt, Kitty.” Sa Remus och Kitty svarade ett liknande svar. Hon hörde hans steg och vände sig om och upptäckte att hon var ensam kvar. Hon reste sig och rafsade ihop sina saker för att sedan chockat tappa dessa när hon hör en raspig röst bakom henne.
”Katarina.” Var uttalandet som chockade henne. Hon vände sig snabbt om och såg det slitna ansiktet vars ägare var Dolohov. ”Sitt.” Kitty satte sig genast ned. Mest av chock. Hon såg på det smått ärriga ansiktet på överlevaren som mördat Remus Lupin den förste. ”Du ska lyssna på mig och göra exakt som jag säger, uppfattat?” Kitty nickade till svar. ”Fi-”
”DOLOHOV!!” Remus röst, Kitty reste sig snabbare än kvickt och försökte dölja Dolohovs huvud som dansade i lågorna. Hon såg en rosenrasande Remus skrika om något. Men det enda Kitty försökte med var att få tyst på Remus. Hon fumlade efter trollstaven, fick upp den och riktade den mot Remus.
”Silencio.” Väser hon och Remus blev tyst efter att en tunn nästan osynlig stråle träffat honom.
”Bra att du fick tyst på tokstollen.” Muttrar Dolohov och fortsätter berätta. ”Jo, du ska möta mig, imorgon under ditt Hogsmeade-besök.” Kitty skulle ha nickat om inte Remus plötslgt ställt sig ivägen och stuckit in handen i elden. Kitty drog bak honom.
”Men bind fånen om han inte kan kontrollera sitt eländiga humör!” Kitty suckade djupt. ”Protesterar du, Katarina?” Kitty skyndar sig genast att uttala formeln och rep dök upp från ingenstans och band Remus hårt. Hon försökte se så ursäktande ut hon kunde innan hon vände sig om mot Dolohov. Hon hörde Remus kamp att komma loss bakom henne. Det var svårt att strunta i det.
”I alla fall, Katarina, du ska möta mig i den där grottan utanför staden, vet du vilken?”
”Den där Sirius Black gömde sig när han fortfarande levde.” Dolohov skrattade hårt åt hennes svar. Kitty själv tycker att det är sjukt att han skrattar åt något sådant. Dolohov slutar skratta och nickar.
”Just det. Duktig flicka. Synd att man suttit instängd på Azkaban så länge du har ju vuxit och blivit vacker.” Kitty gjorde en äcklad min åt hans uttalande. ”Ta det som en komplimang.”
”I dina drömmar pedofil.” Tänkte Kitty men sa inget.
”Ses imorgon, Kat.” Han plötsliga användande av smeknamn chockade henne och hon stammade snabbt fram:
”J-Ja.” Sedan försvann huvudet och elden blev igen samma färg som den skulle vara. Hon vänder sig om mot Remus.
”Jag menade det inte! Lovar!” Sa hon. ”Finite.” Fortsatte hon och Remus sa ingenting men såg extremt skeptisk ut. ”Remus!” Sa Kitty panikslaget på hans tystnad.
”Vad gick du just med på!?” Svarade Remus argt och Kitty, lättad över att han talade, tog bara bort repen. Remus gned sina armar.
”Bara på att träffa Dolohov, inget mer.” Svarade Kitty lätt.
”BARA!?” Utropade Remus och Kitty viftade hotfullt med spöet.
”Jag tvekar inte att göra dig stum om du skriker vidare!” Väste hon hotfullt åt honom. Remus blängde på henne.
”Lyssna på mig, du kan inte berätta det här för Jake eller Kitty!” Fortsatte hon. Vad många hemligheter hon hade.
”Varför inte?” Svarade Remus hårt.
”För att jag inte vill låta de hamna i fara, okej?” Sa Kitty sorgset och Remus såg ut att vilja säga emot. ”Och du får inte komma dit imorgon, jag vet att du vet var han menade!” Fortsatte hon och reste sig. Hon samlade, igen, ihop sina saker och begav sig upp till sovsalen.
”God natt friheten.” Mumlade hon gråtfärdig innan hon somnade. Hon hade en mardröm om att hon fick märket. Hon vaknade tidigt, reste sig och skyndade ned till Stora Salen. Livrädd för vad som kanske skulle hända. Hon åt knappt och var redan borta från Stora Salen när Cassie och de andra kom ned. Hon var först att prickas av på listan av de som skulle till Hogsmeade och först att nå dit också eftersom hon halvsprang hela vägen.
”Dolohov?” Väste hon när hon gjorde entré i grottan och såg till sin förskräckelse Remus redan vara där. Hur kunde han komma före henne!? Dolohov uttalar orden, den dödande förbannelsen. Var har han fått en stav ifrån!?
”Expulso!” Var det som Kitty ropade och knuffade undan Remus från den gröna strålen som istället träffade grottväggen. Hon ställde sig framför Remus.
”Ur vägen, Kat!” Sa Dolohov ursinnigt.
”Snälla, låt bli!” Svarade Kitty bedjande, Dolohov nickade bara frustrerad och gav henne ett pergament innan han försvann med ett ljudligt pang. Kitty vände sig snabbt om mot Remus.
”Är du galen!?” Skrek hon åt honom.
_________________________
Oh well, är du galen Remus?

NU ÄR JAG STOLT 1095 ord ;D

OH MY FUCKING GOD! Jag HATAR när du ger mig sneek peekar på mejl! JAG TROR ATT JAG BLEV GALEN DÄR ETT TAG!

Och, ja btw jag tror att Ree också är galen, vi gillar att göra sånt tillsammans i ett hörn i min hjärna xD

Ja jag är ju en darksider ^_^

Hehe, jag tror också att han är galen...

I min högra hjärnhalva sitter han och äter kakor och sjunger "Jag är inte galen... Dolohov är död... Cassie är en kaka... Mums mus, den musen var god.... Kitty har en katt... Jake börjar på k.... Jag är inte galen... Normala människor är tråkiga... K...... Caaaaassssssss.... Zebraaaaa... SKRIV OM MIG OTAKSAMMA MÄNNISKA! JAG VILL HA ETT LIV!!!" *Han slår upp mig i min hjärna*

Jag LOOOOVAR jag är inte galen!

Nu fick du mig att skratta! XD

Han har väldigt fint hår...

Remus?

Japp
Han hälsar att Kitty och Cass har det också ifall du vill veta :I