Skriva av sig-tråden

alltså jag personligen tycker att bra mår jag när jag inte funderar så mycket på hur jag mår, utan bara flyter med liksom.
är det något som stör mig så mår jag uppenbarligen inte helt bra

sedan är det ju viktigt att komma ihåg att det är skillnad på att må bra och att ha det bra =) hur man mår har med ens tankar & känslor att göra; hur man har det är själva situationen
man kan ha det bra och må dåligt, eller ha det dåligt och må bra - och det är inget konstigt med det

Håller med! Jag har det bra: kärlek, fast boende, går en bra utbildning i Sveriges största stad, har intressen som gör mig glad och som jag har tid med, ett bra jobb osv.
Men jag mår inte alltid bra psykiskt trots allt det här.

Dramione99 mtel + det tillhör livet att känna jobbiga känslor och inte alltid må bra
brukar räkna såhär: de perioder då jag "mår bra" (=känner positiva känslor och tänker konstruktiva tankar) mer än hälften av tiden är bra perioder; mår jag dåligt mer än hälften av tiden är det en dålig period

Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag känner mig bara i vägen och irriterande hela tiden.
Jag mår illa jätteofta och får ångest när jag ska till skolan och jag vet inte varför.
Dessutom så är jag att jag är kär i en kille i klassen, vi var kompisar förut, men nu så pratar han knappt med mig.
Det känns som att jag stöter bort alla som betyder något för mig...
Jag vet inte vem jag är eller vad jag gör längre, jag har INGET självförtroende och mår bara hemskt i allmänhet.
Jag vet att det låter fånigt, men tack om ni lyssnade.

Låter inte fånigt, bara jobbigt. Så tror jag vi alla känner ibland även om det inte håller i sig lika mycket för alla, men ärligt talat tror jag mest att det beror på inbillning. Tror man inte på sig själv tror man inte att andra uppskattar en, även om det inte ALLS är så egentligen. Och ger man efter för den känslan slutar det bara med att man slutar märkas och nästan försvinner för att göra andra till lags. Gör inte det! Stå på dig och gör det som känns bäst för dig, för det du vill räknas också. Känns det som om någon blir irriterad av något, fråga! Men sluta inte vara du ♥

aJKSHNADJKF
seriöst, gick just igenom 30 minuter att förklara för en kompis varför j* (fråga inte om namn) kallar sig för j* numera, och inte e*. han är transgender, och jag förklarade detta för min kompis och varför manligt pronomen är j*s preferences.

men min kompis fattar inte detta tydligen utan bara "hm ja men kanske borde kalla hen för hen då "

like can you NOT PLEASE UGHGGHh

j* har uttryckligen sagt att han är kille
fucking respect that you cissexist piece of *****

/rant

Jag är så jäkla arg och förbannad nu så jag bara vill brista ut i gråt... Sitter på toan, väntar på att tyskan ska börja och tjurar... Fan vad jag hatar min klass... Vill bara dö...

I am broken,

In a million little pieces,

Jag är så sönder att jag inte vet var jag ska ta vägen och ångest finns där h e l a tiden och river och river och nej jag orkar bara inte.

Jag gjorde slut och det var rätt av mig men jag känner mig som en idiot ändå och nej. Fan.

Tack vare min lärare så sjönk mitt självförtroende på några sekunder. Han tyckte inte att han skulle välja grupper och istället ser han till att en av mina kompisar väljer tre av våra andra kompisar och sen sitter jag där som ett jävla fån och får ångestångestångest för att jag är så dåligt och att ingen tycker om mig.


(Som tur sa min kompis, hon som varit på bup, "jag är gärna med Anton...och kanske Johanna och [någonjagglömtbortvem]" så då mådde jag lite bättre, fast sen blev det ändå inte så utan varje person fick välja en person i klassen :-))) )