Är det svårt att älska och bli älskad?

Okej! bra! ♥

Längtar sjukt mkt efter nästa del asså! Du är bäst på att skriva!

Hehe, taack♥

Kapitel 40:

Fred kom inrusande till min säng med ett förargat uttryck i ansiktet och när han stod vi min säng och röt åt mig att han ville prata med mig hoppade jag till och jag vet inte vad som hände för en klump satte sig i halsen, ögonen blev tårfyllda av glänsande salt tårar som sakta valsade nerför mina kinder.
- Conny, kan du för helvete förklara dig?! skrek han på mig i en otroligt skrämmande tonläge.
Jag började skaka av rädsla och jag visste inte vad jag skulle säga. Mitt hjärta var brustet i tusen biter.
- Nu är det bäst att du öppnar munnen och förklarar dig, min bror är helt förkrossad och han mår dåligt. Jag mår dåligt. Conny snälla jag ber dig, förklara vad som har hänt. Jag är så orolig över honom, grät han fram och hans röst var ostadig.
Nu forsade de glansiga tårarna ännu mer. Jag fick dåligt samvete men jag vet inte varför. Det var hemskt att veta att min före detta kille mår dåligt och min bästa kompis är livrädd.
- Fred, grät jag fram. Det är inte mitt fel, det är Georges. Han började med att skicka det där brevet.
Freds uttryck i ansiktet ändrades till något förvånat.
- Vadå för brev? frågade han.
Jag reste mig upp på vingliga ben och gick fram till stolen som stod en halv meter bort för att ta fram brevet ur byxorna som hängde över stolen.
- Eehm, det kanske är lite svårt att läsa för blodfläckarna, mumlade jag samtidigt som jag räckte fram det till Fred som med skakig hand tog emot det.
Han ögnade igenom det och släppte brevet direkt på marken samtidigt som han rusade ut ut sjukhusflygeln.

- Hur mår du idag? frågad madam Pomfrey.
- Jag mår mycket bättre, tack.
- Ja, men då kan du få lämna sjukhusflygeln och gå upp till din sovsal och ta det lugnt.
Jag blev genast lycklig och reste mig upp ur den vita sängen, samlade mina saker och trippade ut och upp till uppehållsrummet.
Ingen skänkte en endast blick eller uppmärksamhet när jag steg in genom porträtthålet men jag brydde mig inte så mycket om det utan jag satta mig i en tom soffa framför den sprakande brasan.

Det kommer en fortsättning på denna

Jätte bra finis:d♥

taack så mycket sötpotatis ♥3

Ne jag är bakpotatis!;(

ojj, förlåt ♥3 min fina bakpotatis ^^

Du hade höll inte glömt ätt det är du som är sötpotatisen av oss 2? Åh jag trodde man kom ihåg sånt..;'(♥

oooops förlåt
nejj du är faktiskt super söt du med ♥

Så va jag inte ens det :pppPPPppPPP