prs yehet & kkaebsong

"Åh.. okej. Då kan vi prata med Professor Snape om det?" Frågar Joshua tyst, medan blicken vilande på deras ihopkopplade händer. Även om det första svaret mycket väl gjort honom aningen mer nedstämd, så lyser ansiktet genast upp när Dumbledore påpekar att det bara är att skicka en uggla. Jo, Professor Lupin har varit en favoritlärare.

Zihao ryckte till och vände plötsligt blicken rakt framåt istället för upp mot taket.
"Joshua äter ingenting", sade han från absolut ingenstans. "Det enda jag sett honom äta under de senaste dygnen är ett halvt äpple, en vindra, lite stekt ägg och knappt en halv macka", rabblade han vidare. "Jag mår bra, åtminstone bra mycket bättre än vad han gör." Blicken gled mot sextonåringen, där den fäste sig. Han brydde sig inte speciellt värst om sig själv, utan var bra mycket mer bekymrad över Joshuas ätande.

Orden som kommer ut ur Zihaos mun får Joshua att tvärt släppa taget om hans hand. Varför berättade han det? Visst pratade de om det, men sextonåringen sa att han skulle tänka på det. Visst hade såren sjuttonåringen omedvetet borrat in gjort ont, men detta svider ännu mer.
"Jag mår fint," suckar Joshua uppgivet och ser ursäktande upp mot Dumbledore, det är var ju inte därför de var här. Även om rektorn vet om elevens tidigare problem med mat. "Zihao, du vet hur du tappar kontrollen ibland? Förhoppningsvis går det att försöka styra över."

Jag mår fint. Där kom det igen, orden som fick Zihao att bli galen.
”Hur fan ska jag kunna behålla kontrollen när du håller på sådär?” Utbrast han och greppade tag om Joshuas arm, som han sedan började vifta med framför rektorn. ”Ser du det här? Bara skinn och ben.” Och där hade han precis givit rektorn ett prima exempel på ett utav hans många problem. Dumbledore gestikulerade åt sjuttonåringen att släppa den andre, vilket han slutligen gjorde.
”Jag tycker”, började rektorn sammanhållet. ”Att du, Joshua, ska följa med Mr Xie ner till professor Snapes kontor, så kanske de här små utbrotten lugnar sig en aning.”

Armen börjar värka i samma sekund som Zihao släpper taget om den. Försiktigt men noggrant masserar han trycket. Tja, kanske det var bra att Dumbledore fick en liten titt på hur det kunde se ut, men ändå känner Joshua sig otroligt obekväm och blottad.
"Okej," svarar sextonåringen med en liten nick innan han ställer sig upp från stolen, egentligen har han absolut ingen lust, men han har ju lovat. "Tack så mycket för att vi fick ta lite av din tid."

Dumbledore höll upp dörren för de två eleverna, samtidigt som han vaksamt följde Zihao med blicken. Återigen rös han till så pass att han var tvungen att vika undan med blicken. Någonting sa sjuttonåringen att rektorn inte riktigt litade på honom - vilket å andra sidan var ganska rättfärdigat. När de kommit ner en bra bit för spiraltrappan började Zihao dra hönderna genom håret, om och om igen. Han ville inte gå ner till Snape, den lärare som hatade honom mest av alla lärare på hela skolan.

Joshua stannar upp framför Snapes dörr och vänder blicken mot sjuttonåringen.
"Gör inte sådär igen, okej?" Säger han upprört med blicken fäst på Zihao. Nej, att den äldre berättat för en lärare utan hans godkännande är upprörande, visst kanske Zihao endast vill honom väl. Men att ta tag i Joshuas arm och ändra ämne helt och hållet är inte det minsta okej. "Jag ska berätta för en vuxen när jag är redo, och jag gör det gärna själv. Dumbledore vet redan om allt det där, som tur är."

"Förlåt, det bara råkade slinka ut", muttrade Zihao skamset, utan att möta Joshuas förargade blick. Det lät inte speciellt sant, även om det nu råkade vara det. Han hade inte ens tänkt på orden förens de lämnade hans läppar likt rinnande vatten. Allt han tänkt på under mötet med rektorn var den där förbaskade äppelmunken han fortfarande ville åt.
"Jag vet att det inte är okej", fortsatte han med ögonen fästa på den nötta dörren framför dem. Armarna slingrade sig runt hans egen överkropp samtidigt som han suckade modfällt. Hade han kunnat åka tillbaka i tiden och ändrat på det så hade han utan tvekan ändrat på det.

Blicken vilar i tystnad på Zihao innan han vänder sig mot dörren för att knacka på.
"Zihao.. jag förstår att du gör vissa saker omedvetet, men," Joshua biter ihop medan han väntar på att Snape ska öppna. " Nej, struntsamma." Dörren glider upp och blottar det stela ansiktet och flottiga håret.

Trots att Snape stod och blängde på dem genom en glipa i dörren kunde inte Zihao förmå sig att hålla käften. Han drog lite i Joshuas arm för att få den yngre eleven att titta på honom.
”Hallå, du kan inte säga A för att sedan skita i att säga B”, väste han och flackade lite med blicken. Professor Snapes mörka ögon fäste sig på sjuttonåringen och gled sedan vidare mot gryffindoreleven, innan han försvann in på kontoret där det genast började skramla.