wolfy & rollspelare prs

Att hon inte frågade varför fick honom att slappna av något, han ville inte prata om orsaken som låg bakom.
”Jag kan bland annat skapa illusioner och flytta objekt bara jag fokuserar mig.” Det kändes lite lustigt att berätta om sitt element och vad han allt kunde göra, men han förstod ju att det var något han måste göra för att inte såra henne igen.

Cleo rynkade på pannan och nickade lite. Hon granskade honom en stund och log smått för sig själv.
"Juste, varför har jag inte sett dig typ äta eller dricka eller vad ni nu säger? Asso du vet, inte vanlig mat utan typ er mat." sade hon och kollade på honom. Hon visste inte hur hon skulle uttrycka sig alls men hon ville veta ifall han drack blod.

Jonathan såg på henne en stund innan han hjärtligt skrattade till. Hennes sätt att uttrycka sig var för gulligt ibland.
”Det finns utfodrare på skolan. Det är frivilliga människor som ställer upp. De blir väl omhändertagna,” försäkrade han henne och smekte hennes kind med tummen.

"Men vänta va? Varför ställer dom upp? Dör man inte typ av att bli biten av er?" undrade hon förvirrat och satte sig upp. Det kändes som att hon var med i nån saga, allt kändes så overkligt. Att hennes egna pojkvän var vampyr kändes så enormt konstigt, han verkade inte det minsta konstig eller annorlunda.

”De får en kick utav det, ungefär som en drogberoende person får av sina piller och sprutor.” Han låg kvar en stund innan han satte sig upp bredvid henne. ”Vi dricker inte mycket på en gång, de är inte i fara.” Till skillnad från strigoi så var moroi mycket noggranna och försiktiga med hur mycket de drack.

"Är det illa att jag blir nyfiken på kicken och typ vill testa nån gång?" frågade hon och rynkade lite på pannan. Hon gillade inte alls att missa saker utan ville uppleva så mycket som möjligt. Hon nickade sedan lite och log sedan. "Så ni är typ snälla?" flinade hon roat.

Jonathan rynkade på pannan. Det var inte alls meningen att hon skulle bli nyfiken på att uppleva kicken, han ville inte att det skulle sluta illa genom att hon blev beroende. Den saken fick de verkligen diskutera mer ingående.
”Jämfört med strigoi är vi som änglar.” Han log stort mot henne.

Cleo fnittrade till och granskade honom lite snabbt. Han skulle alltid vara hennes ängel. Hon nickade lite och kramade om honom, hon blev alltid klängig efter att ha bråkat med någon. Hon ville överösa den med kärlek då vilket var vad hon försökte med.

”Du är som en koala,” mumlade han glatt och drog upp henne i sitt knä, ville ha henne i sin famn och så nära sig själv som möjligt. Fortfarande kände han sig väldigt skuldmedveten. Han hatade att göra andra upprörda eller besvikna, speciellt om det var någon han brydde sig mycket om.

Cleo rynkade på pannan och släppte försiktigt taget om honom, att vara jobbig var inte det hon försökte sig på.
"Förlåt." sade hon och tittade bort från honom. Hon såg sig omkring i hans rum istället och bet sig hårt på läppen. Hon reste sig upp när hon såg några böcker. Hon gick nyfiket till bokhyllan och satte upp sitt hår i en bulle innan hon drog ner tröjan då den åkt upp över hennes rumpa.