Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona var förskräckt, vad hände egentligen? Hon tryckte händerna för öronen när han vrålade och försökte sedan hålla sig fast i något.

Plötsligt började eld skjuta över byggnaden och Milena och Mona for iväg. Niel sprang osynlig genom skogarna flera mil innan han plötsligt blev synlig, och föll ihop på marken med konstiga ryckningar och vita ögon.

Mona sjönk förskräckt ner på marken bredvid honom. "Niel?". Hon tog tag i hans axlar och skakade honom. "Niel!".

"A...Arm-men..." stönade Niel och svimmade.

Mona skakade honom mer. "Niel!". Hon lät nästan hysterisk, för hon visste inte vad hon skulle göra. Hon satt där bara och stirrade på honom. "Snälla...vakna" bad hon.

"Armen? Armen!" sa Milena skrämt och rev sönder Niels skjorta.

Mona backade undan lite så Milena skulle komma åt ordentligt. "Vad kan vi göra?" frågade hon henne och försökte hindra tårarna. "Niel vakna" bad hon lågt igen.

Milena grät redan för fullt då hon såg hur Niels arm hade fått snitt på flera ställen. Ur snitt växte något konstigt...

(omg, jag improviserar hårt här, rätt coolt^^)

Mona såg förskräckt på hans arm. Hon vågade inte röra honom. Tårarna rann för fullt på henne med. "Niel...vad händer med dig?" mumlade hon förtvivlat.

Plötsligt bubblade en annan Niel ut ur hans arm. En Niel som var hårig överallt och morrade högt, en Niel som agerade som ett djur. Niel och Niel var ett tag på marken innan Milena la en varm rock över dem och djurNiel försvann in i Niels arm. Niel stönade lätt och blinkade trött. "Mona..?" mumlade han uttmattat.

(Eh...vad skriver jag egentligen? xD)