PRS(Dragon Fantasy)

Nalel nickade. Väl inne i rummet drog hon på sig sina jacka och sina kängor. Hon satte upp håret så det inte skulle vara i vägen och satte några knivar i bältet, det var alltid bra att ha. Då hon var klar så gick hon ut och började gå mot borggården.

Meira fixade allt, mat packning och sig själv. De hade fått veta om deras avfärd. Snart var hon på borggården med båda hästarna och väntade på Nalel.

Nalel kom ut och gick snabbt fram till Meira och hästarna. "Då ger vi oss iväg" mumlade hon och svängde sig upp på den ena. Hon önskade att hon kunde ha ridit själv, då skulle hon inte vara lika mycket till problem.

"Det gör vi." log Meira mot henne, hon svingade sig upp på hästen och de gav sig av genom staden. Meira hoppades på att de inte skulle vara borta allt för länge, hon hade en arme att sköta.

Nalel var tyst tills de tog sig ur staden, hon hatade blickarna på sig. Visserligen var de flesta vänliga, bara nyfikna, men hon ville inte att någon skulle se på henne. Hon skämdes för allt.

Meira såg allt, men inget hon kunde göra åt, detta var något hon sluppit då hon inte gått ut med det, det var skönt. Snart är de över broarna och lämnar staden bakom sig.

Nalel suckade ut och såg ut över ängarna. "Jag hatar att du ska behöva strunta i de andra för att hjälpa mig..." mumlade hon.

Meira kastar en blick på henne, "Du är min vän, dessutom behöver jag lite paus jag med." log Meira avfärdande, inte skulle hon känna så inte.

Nalel log svagt, vän, det kändes bra faktiskt. "Du är min enda vän nästan, jag är tacksam att jag har dig".

Meira log stort aldrig hade någon sagt så, "Tack." sa hon leende och de tog sig över slätten.