LotR (Privat)

"Förlåt." säger hon förskräckt och släpper hans hand. "Jag trodde." mumlar hon oroligt fram och ser ner i marken. Att rodna var inget Keya gjorde men osäkerheten som hon vanligtvis kunde dölja sken nu igenom henne.

"Jag menade det inte som något dåligt, Keya", skrattade han. "Det gjorde jag verkligen inte"

"Gjorde du inte? Hur menade du då?" frågade Keya och såg upp på honom, hur var det han nu menade?

Han tog hennes hand igen. "Det här var rena döden för dig bara för några veckor sedan."

Keya nickade, "Ibland är det så, och ibland är det trevligt." sa hon och log svagt. Hon kunde ibland inte förutse det, ibland skulle hon säkerligen rygga tillbaka.

Han släppte taget och gjorde än en gång en gest ut mot vägen. "Vill du fortsätta gå eller bege dig tillbaka till värdshuset?"

"Vi kan fortsätta." sa hon och sa inget men hon saknade faktiskt värmen av hans hand i sin. De fortsatte att gå längst stigen, skönt att inte ha något annat att tänka på.

Han placerade händerna bakom ryggen igen, vandrade i lugn takt vid sidan om henne. Tänkte.
"Något samtalsämne du finner intressant att prata om?", frågade han henne.

"Nej." svarade hon med ett skratt eftersom det var det han brukade fråga. "Vädret brukar man väl tala om?" flinade hon till.

"Ja" Han tittade upp mot skyn. Försökte komma på något att säga. "Det är ... fint ute."