Förbjuden kärlek

Egeria vänder sig om och ser på Isis och suckar lite. "Jag vet vad du tänker säga och ja, du kan klara dig själv. Men inse att jag gjorde detta för att jag älskar dig som vän. Och dessutom är inte heller jag en ömtålig porslinsfigur som du säger. Och du är drottning, du är viktig för mig och för folket, det är inte jag." sa Egeria men tystnade sedan då de sved till i revbenen av att prata.

Isis orkade verkligen inte bråka med henne.
"Jag vet varför du gjorde det men jag gillar det ändå inte. Du är viktig för mig med, mer än du förstår. Jag tror inte att du är ömtålig porslinsfigur men jag vill inte att du offrar dig för mig. Jag struntar väl vad människor anser. Jag kommer ändå dö" sa hon och såg på Egeria.

Egeria såg tyst på Isis men reagerade mest vid hennes sista mening, "Vi ska alla dö tids nog." sa Egeria och såg på henne men svarade inte på det andra hon sagt eftersom hon inte alls höll med om det.

Isis nickade.
"Ja då är det bättre att du dör efter att jag gjort det och blir gammal nog att berätta för barnet hur dess mor var" sa Isis och Simon stirrade på henne.
"barnet?" sa han och Isis nickade.
"hon är gravid" sa Fai och Simon log stort emot dem.

"Men du kan ju bli gammal själv och berätta det, prata med barnet, du är ju dess mor." sa hon och försökte förtvivlat hänga med. Något var fel, något hon inte förstod eller visste.

Isis log, hon sa inget mer.
"Vad skall barnet hete?" frågade Simon och Isis ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, vi vet ju inte ens vad det är kön" sa Isis och såg på läkaren. "Hur är det med henne?"

"Isis, vad är felet?" sa Egeria på sin vakt och avbröt läkarens prat om att hon skulle tillfriskna och hon hade mest sår och blånader och ett brutet revben.

Isis vände sig emot sin vän och log svagt.
"Jag har tbc och ja läkarna tror att jag har åtta år" sa hon enkelt.

Egeria bara gapade och sedan fylldes hennes ögon med tårar, "Åh, Isis varför har du inte sagt något?" sa hon med sorg i rösten, skulle hon inte få ha sin Isis kvar i livet?

"För att jag inte ville göra människor sorgsna och för att ni skulle se mig som döende" sa hon och såg på Egeria och log svagt.