I en förändrad värld (Roll för alla)

Fanny gjorde sin kniv ren från blod genom att doppa den i sjön och torka av den på sin tröja. Hon stoppade tillbaka kniven i bältet och lutate sig över sjön för att fånga upp vatten i sina kupade händer. Hon skrubbade ansiktet med vattnet, extra försiktig vid högra ögat, vilket hon hade ett stort sår över. Det sved och hon ryste till. Vattnet färgades rött. Hon tog av sig skorna, satte fötterna i vattnet och stirrade ner på sin spegelbild. En trettonårig flicka stirrade tillbaka. Förutom såret över ögat hade hon ett i pannan och två små på kinden. Hon grät en tår och kom då på att hennes gamla farmor hade berättat en saga för henne när hon var liten, om att sjöarna var gjorda av tårar från barn som hade förlorat sin familj. Fanny tänkte att den här sjön hade nog höjts flera meter under den här tiden.

Lissy kände att hon började vaakna, fast hon egentligen bara ville sova. Sakta öppnade hon ögonen och försökte sätta sig upp. Det gjorde fruktansvärt ont i ryggen, så hon la sig ner igen. "Aaaj" stönade hon plågat. Hon lyssnade lite för att höra om någon hade hört henne. Hon hörde bara att någon satt och snyftade var det Stella? Jo det var det. Hon försökte sätta sig upp igen, men hejdades på vägen upp igen. Hon var nära att skrika högt av smärtan. Men istället pep hon bara till och lade sig ner igen, och hoppades att någon hade hört henne och skulle hjälpa henne upp.

Fanny reste sig upp och sprang fram till en flicka som låg och pep tyst för att hjälpa henne upp.
"Jag är Fanny. Vem är du?" frågade hon när hon hade hjälpt flickan upp till sittande ställning.

Jenna hörde hur Lizzy kved till och torkade tårarna och gick bort till henne. Då hon satt sig vid henne på knä la hon en tröstande hand på hennes axel.
”Ligg still.” Sade hon mjukt. ”Var gör det ont?”
Flickan hade det ytliga såret i ryggen men hon var inte säker på att hon hade några fler skador. Skärsår hade många av dem och det skulle behövas mer grötomslag. Förhoppningsvis skulle Lizzy kunna gå för så fort köttet var klart var de tvungna att röra på sig.

[Skrev innan jag såg ditt. ]

"I ryggen. Ajj!!" Lissy nästan skrek det sista. Hon var så otroligt glad att de fanns där allihop. Trots att hon nästan inte kände dem.

(Kommer inte att kunna skriva här på ett tag. Jag är inne ikväll, men efter det så kommer Lissy bara att följa efter gruppen och inte märkas så mycket)

Jag reagerade på pipet som hade hörts ifrån en flickka på marken. Jenna hade hunnit fram till flickan, sedan kom jag.
"Nämen gud! vad har hänt?" frågade jag chockerat och såg medlidsamt på flickan.

"Jag skadades i striden. Jag vet inte om du har märkt att jag har varit här lite. Aj!! Jag heter Larissa, men ni kan kalla mig Lissy" Plågat försökte hon sätta sig upp igen. Den här gick det lite bättre, och hon lyckdes sätta sig upp, men det gjorde ont.

"Oj, nej vi har inte presenterats... Men gud... Kan jag hjälpa dig? Jag kanske har något bandage eller så i min väska..." sa jag och började rota i min stora ryggsäck. Tillslut hittade jag en litenlåda där jag förvarade bandage och plåster.
"Är ddet många fler som behöver?" frågade jag poroligt.

"Det är ok." mumlade Fanny.

((Förlåt för kort, men måste logga ut nu. ))

”Vi måste ha en bår. Du har inget lite starkare som någon smärtstillande tablett?” Frågade hon vänd emot Olivia.
Ibland var det bra att ha Huvudstadens mirakel medicin men det betydde inte att flickan skulle kunna gå.
”Bränn, inte köttet då jag är borta.”
Så försvann hon in i skogen för att leta reda på lagom långa och hållbara pinnar de kunde använda till båren. Hon var glad att det var Lizzy som knappast kunde väga så mycket som var skadad och att det inte var hon eller någon av de andra två tjejerna som kom ifrån huvudstaden.