Eragon [Privat rollspel]

Då krockar hon med Murtagh. Hon ser på henne.
"Galbatorix vill tala med dig" säger han och släpar henne mot tronsalen.

Jag står kvar som ett fån. Det där gjorde riktigt ont, och jag vet att jag borde hjälpa Aily, men jag har ingen chans mot Murtagh. Jag sätter mig förtvivlad ner och väntar på att någon ska komma och säga vad jag ska göra. Ór kommer till mig och tröstar mig, men ho är lika rådlös som jag.

Aily sliter sig lös och rycker till sig hans kniv.
"Aily, skärp dig!"

"Vi gömmer oss igen, jag vill inte bli upptäckt såhär. Vi är så sårbara just nu"
Jag vet att hon har rätt, men jag bryr mig inte om att resa på mig. Just nu orkar jag knappt bry mig om någonting. Ór tvingar mig att resa på mig och vi gömmer oss igen.

Han gör ett utfall men Aily hugger efter honom med kniven.

Jag inser att jag inte bara kan stanna här, så istället springer jag för att hitta Aily igen och hjälpa henne om jag kan. Jag lyckas hitta henne, och hon är mitt inne i en våldsam kamp med Murtagh. Han blöder från handen, och Ailys näsa ser ut att vara bruten. Jag tar uppen sten och kastar mot Murtaghs huvud. Efterssom han är lite längre än Aily gör det inget att Aily hamnar mellan Murtagh och mig.

Stenen missar. Murtagh tar tag i Ailys handleder och släpar henne vidare.

Jag springer fram, och eftersom Murtagh håller i Aily så lyckas jag tackla honom hårt i sidan, så vi alla tre faller omkull i en hög.

Murtagh hamnar underst och Aily sliter sig lös. Men hon reser sig inte utan sitter kvar och ser på honom.
"Gå, båda två. Lämna borgen och ta er till fastlandet" säger Murtagh. Han har inte sätt på Aily sen dom kom tillbaka.
"Du visste att Galbatorix var i borgen!" säger hon.

"Aily, kom nu", tjatar jag väl medveten om hur högljudda vi var.