Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna gör som Thalia, och får se sitt schema på armen i en lila färg. Johanna ler då hon ser vad hon ska ha efter lunchen. Ett två timmar lång träningspass. Fast Boggs krossar snarare det leendet i bitar då hon får reda på att de ska träna med automatvapen. När han går därifrån, och Finnick också fått sitt schema, så frågar hon ut de andra om vad de ska ha efter lunch. Finnick skulle också ha träning, så de hade tillsammans. Sedan såg hon undrande på Thalia och Thresh.

"Träning." säger Thresh och Thalia i kör och skrattar sedan åt att de pratade i korus. "Men först om tio minuter, en närande måltid." säger Thalia och nickar mot korridoren att de skall ta sig till matsalen.

Johanna nickar och ler. Vad skönt att de alla hade samma sak i alla fall. Det kändes tryggare på något sätt. Men nu ledde de sina steg emot matsalen och den äckliga maten som hon alltid stoppade i sig på grund utav ren snålhet. Att slösa på mat vore att vanhedra de i distrikten, som kämpade för att få ihop mat för dagen.

De ställer sig i kön och Thalia ler mot dem, "Vet ni va?" säger hon vänd mot Johanna och Finnick. "Jag beundrade er förr, inte för att jag inte gör det nu med, men nu känner jag ju er." skrattar hon och fortsätter, "När man såg er i spelen och så, och när alla suckade över din snygghet." flinar Thalia lätt mot Finnick.

Johanna skrattade åt det Thalia sa. "Fast egentligen finns det inget att beundra" säger hon och ler. Inte för att Johanna tyckte det, eftersom det enda de gjort var att mörda oskyldiga ungdomar. Men Thalia verkade ha hittat något i det att beundra, fast det var ju inte säkert att det var av någon bra anledning.

"När du var med Johanna var det min första slåtter, jag var glad att jag äntligen kunde ta teseras och hade då redan tre lotter." sa hon och mindes känslan av lättnad att kunna försörja familjen. "Fast egentligen var det väll inget att beundra för, men det är något annat att sitta bakom TVn hemma." sa hon och ryckte på axlarna, men så var det man beundrade dem.

"Juste ja, det var det kanske. Det har jag aldrig tänkt på" säger Johanna, sanningsenligt. "Vad beundrade du oss för?" frågade sedan Finnick nyfiket, då han inte svarat på att de flesta hade suckat åt att han var snygg. Det verkade inte riktigt vara något som glädje honom för tillfället. Han tänkte väl på det efter spelen, antog Johanna. Så hon lät honom vara. Det var bättre att inte prata om det högt inför alla, och ta det någon gång då de slapp bli hörda utav personer ifrån tretton.

"Nej, man brukar inte räkna på allt." säger Thalia och rycker på axlarna, "Jag var nio när du var med Finnick. Då var hela familjen vid liv och ingen var tvungen att vara med i spelen." säger Thalia och nickar och funderar på det Finnick sa. "För Johannas teknik att verka svag, tänkte att det även skulle funka för mig om nu hon inte hade kommit på det först. Och för att Johanna inte var en karriärist." säger hon och ser en aningen ursäktande på Finnick, för hon hade inget emot karriärister nu bara att de hade så orättvist övertag i spelen. "Sen ja för dig, ärligt så spelade ditt utseende en stor roll och sen ja, du och din treudd." flinar hon lätt det var svårt att förklara varför, man bara gjorde det.

Johanna ler när Thalia säger sin anledning. Det enda Johanna tyckte var någorlunda bra i hennes spel. Hennes taktik då. Och Finnick verkade inte ta illa upp av det Thalia sa, trots att det inte var värst jättemycket att beundra för. Fast det var ju nästan det vanligaste. "Den här killen växte upp med en treudd i handen, jag lovar" säger Johanna och flinar. Hon visste att det mer eller mindre var sant. Så var det väl när man var från en fiskar familj, antog hon. "Precis som du växte upp med en yxa i din egen hand" svarar Finnick, vilket också var mer eller mindre sant.

"Och vi att harva och tröska jorden." sa Thalia och Thresh stämde in, "Tråkigt nog finns det inte så mycket av det i spelen." säger han lätt. "Nej, men träd, jag är glad att jag fick jobba bland träden en stund tills de inte tycker att jag passade där längre." säger hon och delar en road blick med Thresh. De hade tyckt att hon var för stark då hon hade brottats med Thresh hemma bara för att träna och att hennes arbetskraft passade bättre där. Sedan vänder hon sig mot Finnick och ser ursäktande på Johanna för att hon vet att inte Johanna tyckte om vatten längre, "Finnick, vi kan inte simma."