We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas kramar om nikkis hand en sista gång innan han släpper det taget och håller om hans rygg istället. "Ska vi gå eller ska vi se vad som finns?" frågar han då han själv vill både och, men mest se lite på grejorna i alla fall.

Nikki ser sig omkring "vi kan ju lika väl se oss omkring, nu när vi ändå är här" sa Nikki lågt "men om det kommer någon så gömmer vi oss" sa Nikki itne för att han visste vad som skulle kunna komma hä men man visste aldrig

Thomas nickar förstående och tar med sig Nikki in i laboratoriet. Det första han märker är att dem inte är dammiga eller något, någon måste ha varit här i alla fall för någon dag sedan. Tom söker med blicken då han går förbi alla saker och hittar sedan en uppslagen bok på ett skrivbord som står mot en vägg.

Nikki undrade vad man hade alla saker till, han var inte alls säker och han visste inte om han ville veta heller. han följer efter Tom utan att släppa honom och han såg på en massa flaskor och han var säker på att nån av dem innehöll giftet som dödade Mokona.
"Vad hittade du?" viskade han lågt

"En bok" viskar Thomas tillbaka och utan att märka det själv går han långsamt fram på tå till den uppslagna boken. Han tar sin skjortärm och borstar bort det eventuella dammet från boken och försöker tyda vad det står, men det enda han kan se är en massa siffror och bokstäver. "Det där kan inte jag läsa ut" stönar han lågt och kommer sedan på att det kanske var någon formel eller något.

Nikki följer efter Tom och ser ner i boken, och förstod inte hur någon kunde tyda det som stod i texten
"Kan vi inte gå nu?" frågade Nikki lågt och stelnade sedan till när han hörde fotsteg och såg sig panikartat runt i rummet efter ett gömställe och såg på skåpet som stod där och drog med sig Tom in i det och la sedan en hand över hans mun så han inte skulle säga något

Thomas nickar. "Jo, jag har sett nog nu" svarar han lågt och börjar långsamt gå bort mot dörren med Nikki när han plötsligt hör andra fotsteg. Han snubblar med Nikki till skåpet och försöker att inte låta så mycket på vägen dit.
Han spetsar öronen för att höra om personen säger något när han hör hur dörren går upp.

Nikki hade inte alls lust att vara fast i ett skåp med en okänd person. han hörde att det var en man på andra sidan och han muttrade något på ett språk Nikki inte förstod. Nikki lutade sig mot skåpets baksida och höll på att ramla när den åkte upp och en hemlig gång visades, han såg in i den och drog med sig Tom in och stängde tyst "dörren" och hoppades personen inte kände till den. De stod nu i totalt mörker och Nikki drog fram sin mobil och började lysa framför dem

Thomas märker knappt att Nikki ramlar bakåt men märker det då han drar med sig honom in i någon konstig gång. Tom böjer sig framåt i gången då han rör sigframåt med Nikki framför sig och bara två händer som håller dem samman just nu.

Nikki gick långsamt och inte längre än vad ljuset räckte, han visste aldrig vad han kundes hitta här inne och han hade inte lust att skada sig och ha som enda alternativ att återvända till rummet med mannen, när han ansåg att de kommit tillräckligt långt bort för att mannen inte skulle höra dem satte han sig ner och andades ut, han såg på Tom och kramade hans hand