Life - Lupple & Medi PRS

Han böjde sig över henne, lät sina läppar mötas hennes innan hon släppte hennes hennes händer och lade sig vid henne.
"Ska jag göra mig fin?" Frågade han och smekte hennes kind.

Hon log och tog fram ett spel.
"Vill ni spela lite? Det finns inte så mycket att göra och jag känner mig ensam om ni alla ska gå sen." Hon såg ner.
"Saknar ljudet från stan antar jag."

Mi såg på honom, smekte hans kind lätt och skakade på huvudet. "Inte ännu, är en stund kvar innan vi ska bort." Log hon och la armarna omkring honom.


Sammy log mjukt. "Vi kan spela." Log han medan Gabriel irriterat satt och försökte få bort pärlorna från håret. De satt verkligen fast och det var orättvist.

Han såg in i hennes ögon och kupade händerna om hennes ansikte.
"Älskade Mi. Jag älskar dig."

Hon log och såg på Gabriel. log och räckte över spelet till Sammy.
"Jag hjälper dig."

Mi log, kände hans varma händer och rös. "Åh Ethan, min vackre- älskade kille. "Viskade hon och kramade hans hand.

Sammy tog emot spelet och började läsa på det innan han började göra i ordning spelplanen. "Det kommer ta dig minst trettio minuter att få ur dem, det tog oss typ två timmar att få dit dem." Flinade Sammy. Gabriel såg på Olivia och smekte hennes midja lätt. "Alla ska bort."Viskade han bedjande.

Han böjde sig över henne och kysste henne mjukt.
"Tack för att du är den du är." Han såg in i hennes ögon.

Hon log mjukt och började ta bort några oc lade dem ifrån sig.
"De är så vackra. SKulle själv vilja ha någon sådan i håret." Hon såg in i Gabriels ögon.

Hon besvarade kyssen och mötte hans blick. " Åh alltid för dig."Viskade hon och kramade hans ena hand innan hon kröp upp och vilade huvudet mot hans bröstkorg.

Gabriel såg på henne och skakade på huvudet. "Åh det borde du aldrig någonsin säga högt."Viskade han mjukt. "Det är ett tecken på samhörighet. "Sa han tveksamt. Ville inte direkt säga att pärlor var många saker, däribland vigselringar.

Han lade armen om henne, som om han skyddade henne och log. Han kysste henne och tog sedan upp en bok och log.
"Slka jag läsa för dig?"

Hon skrattade.
"Gör alla det? Det kanske finns en som betyder vacker kvinna?"

Mi log stort över hans skyddande armar och besvarade kyssen. "Ja tack."Viskade hon och drog täcket omkring dem. " Jag behöver vila mina tankar."Viskade hon som förklaring.

Gabriel flinade lite. "Jo men inte riktigt på det sättet. "Du ser dem färgerna jag har, om du söker igenom Sammy så kommer du hitta samma färger men i ett annat mönster, färgerna bevisar att vi hör ihop - de mönster som finns beskriver ställningen. Alla mina pärlor beskriver betydligt mer- som en berättelse." Försökte han förklara. Sammy suckade. "Om du har en sådan här pärla, alltså formen- materialet och någon färg så kommer det hänvisa till att du tillhör någon av vargarna. Andra flockar har andra former." Förklarade Sammy och flinade. "Därför har Gabriel här alla former, för att han är betydande överallt och en alfa. "Log Sammy och reste sig upp och drog fram en hårslinga som låg lite gömd bakom dem andra med vackra färger och former i ett fantastiskt mönster.

Han log, kysste henne och började att läsa med en mjuk stämma och smekte hennes hår med sin ena hand.

"Åh då förstår jag." Hon såg på pärlan hon fick ur och började få ur de andra.
"Men de är ändå så vackra. Som den här gröna med koppardroppar i." Hon höll upp den och log.

Mi slöt sina ögon och lyssnade på honom som läste, hon lyssnade med ett leende på läpparna.

Gabriel nickade sakta. "Mm, väldigt. " Sa han med ett påtvingat leende. Sammy såg på pärlan och flinade brett. "Åh den där är Gabriels..."Började Sammy roat och Gabriel såg varnande på honom och ryckte åt sig pärlan i en snabb rörelse från Olivia. " Favorit." Avslutade Gabriel, men så var inte fallet. Det var hans egna pärla den han skulle ge sin framtida fru- alla vargar fick en personlig pärla som en doppresent när de förvandlades första gången. Den var inte något som alla fick se.