PRS Lupple & Medi

"Men det är väl mer för att ni äger mycket och ingen människa ska komma av misstag?" Hon klev ur bilen och tog hans arm och såg på honom.
"Så vill du vara med eller stå i skuggan?" Willow fingrade på halsbandet och såg på honom.
"Jag tror ingen kommer vara där."

"Jag självfallet är det anledningen. " Sa han och skrattade lågt.
"Och vi har ägt den marken typ aslänge."Viskade han i hennes öra när de stod sida vid sida och hon höll i hans arm.
Han funderade lite och såg på henne.
Luktade omkring där de stod och tittade noggrant.
"Jag följer med." Sa han tyst. Det var nästan kusligt tomt som om något var väldigt fel.

"Aslänge." Fnittrade hon och såg på honom och svalde.
"Någon annan som inte ska vara här?" Hon höll hårt i hans arm och gick tätt intill honom.

Dorian ryckte på axlarna och tittade allvarligt omkring sig.
"Nej men det är för få personer här." Sa han lågt.
"Det är högsäsong, mitt på dagen - turisterna vill inget annat än att se denna kyrka." Sa han tyst och tittade bakom sig och stannade till.
"Vi bör inte gå in." Sa han lågt och tittade på henne. Det kändes olustigt men han kunde inte sätta fingret på varför.

"Tror du något är där inne osm inte ska vara där?" Hon såg på honom och sedan såg över axeln.
"Vi kan göra annat och vänta några timmar." Hon log och kände en kyla om sig.
"Jag förstår vad du menar."

Han ville tillbaka hem. Han svalde hårt och lyssnade intensivt, fokuserade alla sina sinnen på vad som skedde inne i kyrkan. Någon satt och bad. Antagligen en präst. En mänsklig präst.
"Nej låt oss gå in och sen åka hem." Sa han och höll ett tajt grepp om henne medan han gick in i kyrkan.

"Inte så hårt." Hon kved och försökte lossa på hans arm medans de gick in och hon såg på honom.
"Jag kommer inte försvinna jag håller i dig jag lovar." Hon klev in i den svala kyrkan. Längre fram stod det ett altare och en man satt knäböjd vid en av bänkarna.
"Ni har fina kyrkor här."

Dorian släppte greppet lite och såg sig omkring.
Smärtan var oförklarlig. Det kändes som om hans kropp slets i bitar men ändå hölls ihop. Han bet sammanbitet ihop och sökte kyrkan med sina sinnen. Det var bara mannen som var där.
"Väldigt. Är du klar?" Sa han tyst mot henne.

"Nej jag vil kolla lite närmare men ifall du vill gå ut kommer jag snart." Hon såg på honom.
"Jag ropar om det är något okej?" Hon såg på honom.
"Eller tycker du det är en dålig ide?"

" Det är en värdelös idé." Sa han tyst, sammanbitet. Borde han ta henne och springa? Det kändes som han inte ens kunde stå upprätt.
Som om hans krafter drogs ur honom.
"Willow vi måste." Viskade han innan han kollapsade bredvid henne. " Ta dig hem." Fick han fram och pekade mot dörren.
Detta var inte normalt. Det var som om han hade små träflisor över hela kroppen eller som om ringen hade slutat fungera.