prs yehet & kkaebsong

Med en liten nick kramar Joshua om den äldres hand under tystnad.
"Jo, jag har varit här några få gånger," svarar han med ett svagt leende. Det glädjer honom att se hur Zihaos uppmärksamhet vänds till det ståtliga rummet. "Det är väldigt häftigt, inte sant?"

"Häftigt, skojar du med mig?" frågade Zihao och skrattade till. "Det är helt jävla fantastiskt, även om det är lite väl rörigt för min smak." Han sneglade mot rektorn som slagit sig ner bakom ett stort, majestätiskt skrivbord. När den gamle mannen sedan gjorde en gest åt dem att sätta sig ner, fick sjuttonåringen genast tillbaka klumpen i halsen. Nu skulle det hända, det fanns inte längre någon återvändo. De lätt uppspärrade ögonen vandrade tillbaka mot Joshua, sökte efter tröst och stöd samtidigt som han slog sig ner på en av de bekväma stolarna.

Det för Joshua en aning mer lättad att höra den äldre skratta även om det bara är litet. Dock ändras det snabbt när sjuttonåringen spärrar upp ögonen av skräck, vill han bara krama om den stackars eleven. Försiktigt flätar han ihop fingrarna och ger Zihaos hand en försäkrade kram innan de sätter sig ner. Även om det hela inte har någonting med det kommande att göra, känner han sig nervös för den andres skull.

Det var inte många människor i världen som Zihao respekterade, men Dumbledore var definitivt en av de få. Rektorn placerade armbågarna på skrivbordet och studerade de två eleverna bakom de halvmåneformade glasögonen.
”Vad trevligt att du beslutade dig för att ägna mig ett besök, Mr Xie”, började han vänligt och de blåa ögonen gled mellan Zihao och Joshua.
”Även om jag antar att det var din förtjänst, Mr Lewis”, fortsatte han, nästintill roat. Ja, det var helt klart sextonåringens förtjänst att han för tillfället befann sig uppe i rektorns kontor. Han hade aldrig vågat gå dit själv, så feg som han var.

Jo, Joshua är för mesta dels skyldig till besöket, då han praktiskt taget dragit med en inte lika taggad Zihao. Ett nervöst litet leende sprider sig över läpparna och nickar lätt.
"Jo, jag antar att jag är lite skyldig för det," erkänner sextonåringen och, förhoppningsvis kommer han inte ångra sig tänker han för sig själv.

Zihao klamrade sig krampaktigt fast vid Joshuas hand samtidigt som rektorn fortsatte tala.
”Jag är medveten om ditt problem, men det ska inte behöva hindra din skolgång. Det finns utmärkta medel för att tämja det, och jag har fått nys om stt Professor Snape redan tillhandahållit dig med ett av dessa”, sade rektorn lugnt. Men sjuttonåringen kunde knappt förmå sig att lyssna. Bla bla bla. Han hade inte ro till att sitta och lyssna på alla de skyldigheter han hade, speciellt inte eftersom han knappt kunde hålla dem.

Blicken glider till Zihao, granskar den skräckslagna anstiktsuttrycket medan tummen stryker över ländryggen. Det hårda taget sjuttonåringen har får nästan Joshuas hand att börja krampa, men han bestämmer sig för att inte påpeka det.
"Och hur ofta rekomenderas det att han ska ta det?" Frågar sextonåringen med huvudet på sned, då Zihao verkar ha zoomat ut totalt.

Rektorn sköt upp glasögonen lite högre på näsryggen och fäste de visa ögonen på Joshua.
”Enligt Poppy visar Mr Xie besynnerliga symptom, vilket gör att jag inte kan svara på den frågan rakt av”, sade han långsamt och slog fingertopparna fundersamt mot varandra. ”Rekommenderat, skulle jag dock säga en gång i veckan, av rent förebyggande skäl.”
Zihao kunde inte få in ett ord i skallen, utan satt fortfarande och koncentrerade sig på precis allt förutom rektorns instruktioner. Av någon anledning kunde han verkligen inte sluta tänka på äppelmunkar. Herregud, han ville verkligen ha en äppelmunk.

Med en lätt orolig blick nickar Joshua endast som svar, bessynerliga symtom? Ögonen fäster sig på den utzoomade sjuttonåringen en liten stund innan han ser tillbaka på rektorn framför dem.
"Och han får den en gång i veckan av madam Pomfrey?" Frågar han med aningen rynkade ögonbryn. Jo, Zihao gillar ju inte sjukhusflygeln. "Sen tänkte jag också fråga om det finns någon chans att han kan få kontakt med någon som gått igenom det? Jag vet att professor Lupin haft väldigt många problem med det under sin skolgång, tror du han skulle vilja hjälpa Zihao lite på traven?"

"Om det ändå varit ett alternativ, men det är bara professor Snape som har erfarenhet nog att tillreda elixiret", sade Dumbledore och reste sig upp varefter han började vandra omkring bakom skrivbordet, med händerna knäppta bakom ryggen. "Angående det där andra så är professor Lupin alltid välkommen att besöka Hogwarts, så det är bara att skicka iväg en uggla", fortsatte han och slängde en snabb blick mellan Zihao och Joshua. Sjuttonåringen satt med ögonen fästa uppe i taket, tankarna fästa på den där icke existerande äppelmunken. Varför kunde han inte koncentrera sig? Det måtte verkligen ha varit något grovt fel på honom.