D.A:s rollspel

"jo, det är mitt fel att hon sprang iväg. jag borde inte vara hennes bror, för jag gör henne bara ledsen," sa jag och försökte verkligen hålla tillbaka tårarna samtidigt som jag kramade Joe.

"Hey, hey, nej alla syskon bråkar det är normalt. Du har inte gjort något fel" sa jag och la ner mitt huvud på hans axel.

"men hon mår ju bara dåligt av mig, jag sårar henne hela tiden," sa jag tyst.
"jag måste hitta henne och sen måste jag prata med henne,"

Jag var tyst först men nickade när han sa att han var tvungen att hitta henne. Jag släppte honom och kollade upp på honom. "Kom så går vi och hittar henne" sa jag och kollade runt om jag kunde se något spår.

jag tog tag i hans hand dels för att jag inte direkt var förtjust i mörka skogar och dels för att jag faktiskt kunde hålla honom i handen.
"Hermione!" ropade jag igen.
"tänk om vi aldrig hittar henne. det finns säkert jättemycket farliga grejer här, och hon kanske ramlar ner i för ett stup eller något!" sa jag räddt.

Jag log ett ledsamt leende när han tog min hand och ropade efter Hermione. Jag kollade på honom när jag hörde att han lät rädd. "Hermione är en stor tjej, hon kan klara sig" sa jag och klämde hans hand lite försiktigt.

jag nickade långsamt.
"ja det har du rätt i," sa jag men var fortfarande orolig.

Jag kramade honom från sidan innan jag släppte och tog hans hand igen. "Nu så hittar vi henne, kom igen" sa jag och kollade på honom.

jag nickade.
vi gick runt i skogen och letade.
"tänk om hon har gått tillbaka och så går vi runt här och letar i onödan. jag menar skogen är inte så stor, hon borde ha åtminstone hört oss," sa jag.

"Ja..... Det har jag inte tänkt på. Borde vi gå tillbaks?" Frågade jag honom och kollade upp på honom.