The living dead(Dragon Fantasy)

Alex sa inget, log bara smått. Hon trodde det inte, bara att han tröstade henne. Förr hade ingen lagt märke till henne, nu gjorde alla det. Tyst följde hon efter Mark, följde vart steg för att oroligt märka om något var fel.

Mark gick på som om han vore helt normal och tillslut kom de fram. Gymmet var tomt och han satte igång direkt. Han hämtade vikter och började lyfte, det gick bra med båda händerna och bara med den handen som varit bra hela tiden. Men nu när han provade med den svagare handen tappade han den direkt. "Fan" svor han.

"Du bör börja med de lättare, vad jag vet är du lika otränad i armen som jag är i hela mig." sa Alex mjukt för att inte visa sin förtvivlan över sig själv då hon knappt kunde lyfta de lättaste vikterna. Hon hade aldrig varit på gym, hade inte behövt då hon tränat i skog och mark med hennes farfar.

Mark lyssnade på henne och suckade, han ville inte ta lättare! Men han gjorde det och tränade bara den dåliga armen, det gjorde ont ohc han skakade tillslut av ansträngningen i den, men han fortsatte.

"Du bör inte anstränga dig mer, kom och spring med mig." log Alex för att avleda hans tankar, hon hade gett upp själv i det hela, men hon sa inget om det. Ett tungt svårmod verkade svepa över henne i tid och otid.

Mark suckade och la ifrån sig vikterna. Han var svettig och trött, han orkade lite mer i armen men långt ifrån det han brukade orka. Han kom fram till henne och log svagt. "Hur går det?".

(Kanske det där andra i serumet var något som motverkar att man blir zombie, så kanske han blir biten sen men klarar sig xD)

"Förträffligt." mumlade hon med nedsänkt blick, hon ljög, det gick inte alls längre. Hon ryckte till då en storvuxen man ropade till sig Mark och kom fram till dem.
"Så din arm är frisk?" sa han leende utan att ge Alex den minsta bekräftelse på att hon var där. Mäns vanliga sätt, men hon gillade det inte.
"Varför har du med dig kvinnan? Männen undrar om du har blivit galen?" säger han sedan med allvar och nickar mot flera av de vakter som var där och tränade.

(Låter bra ^-^)

Mark kom till mannen och log svagt, det var Otto, det var en av männen han gillade mer, han var bland de vänligaste och trevligaste. "Ja, den är svag men den är frisk" log han och var sedan tyst en stund och såg lätt mot vakterna. "Hon är väldigt svag nu, och i den tid vi lever i har man inte råd att vara svag" sa han bara. En av vakterna kom fram. "Mark, ska du med ut sen och jaga? Jack är ju borta nu". Mark nickade sakta, han kunde komma med.

"Härligt att höra." log Otto och gav Alex en uppskattande blick som verkade vara för det hon gjort inte för hur hon såg ut så hon log tillbaka.
"En kvinna kan vara svag, hon ska hålla sig inne med männen som beskydd." sa en av de mest hårda männen, Alex sa inget men hennes näve knöts omärkbart av vrede, han skulle allt få se. Men hon höll sig lugn för Marks skull, hon skulle också vilja med ut men sa inget. Jaga hade varit hennes liv förr, men hon var än svag och troligen skulle hon ändå inte få komma med.

Mark gav mannen som uttalat sig en varnande blick och han la lugnande en hand på Alex axel. "Men jag följer med ut sen, ska bara gå och hämta mitt gevär". Han gick ut ur gymmet med Alex och sa inget fören de var utom hörhåll.
"Bry dig inte om dem" mumlade han och de var snart i rummet igen. Han bytte till en bättre tröja och lindade sin arm i gammal vana och tog sedan sitt gevär.