The Beauty and the Womanizer

"Men det skulle vara konstigt, som om vi inte vore samman då om vi bara var med en massa andra hela tiden?" sa Jack och lutade huvudet mot henenes.

"Jag kan sluta, men jag kan inget annat och vem vill ha en kvinna i tjänst? Varska vi bo? Vi är särlingar, vem vill ha oss?" sa Stella och hon skulle inte få göra sin gåva det hon kunde.

"Du kan annat" sa Jack mjuk. "Du har hjälpt till med maten på var enda resa, du har tagit hand om mina sår, du kan till och med slåss lite". Han kramade om henne mer. "Vi kommer fixa något".

Stella log svagt, det var sant att hon gjort detta. Hon hade inte ens tänkt på det.
"Blev du arg då jag gjorde det? Slogs? Jag ville inte se dig död." mumlade hon fram.

Jack skakade på huvudet. "Nej, jag var glad, utan dig kanske jag skulle ha dött". Han slöt ögonen. "Och vi skulle vara kvar där nog om jag inte dött men du inte gjort något".

Stella nickade och kramade om honom.
"Tack, tack, för det var verkligen inte min mening. Jag vet att jag inte borde." sa hon med tårar i ögonen.

Jack log mjukt och torkade bort hennes tårar. "Du får, det är bra att du kan, jag kan ju inte alltid skydda dig". Han slöt ögonen igen.

Stella nickade men lät honom sova han behövde det. Hon var tacksam för det, men hon var inte säker på att hon kunde. Det hade bara skett utan att hon visste om det.

Jack slappnade av och snart sov han tungt med henne i sin famn. Han behövde vila för sin ryggs skull.

Stella lät honom sova hela natten utan att väcka honom. På morgonen la hon honom försiktigt på marken och fixade med elden och med frukost till dem båda.