Prs(Dragon Fantasy)

(Hahahah)

"Nej...." jämrade sig Uriah tyst. Han gömde huvudet under armarna och kröp ihop för att skydda sig själv.

"Uriah...." sa Mina mjukt och la armarna om honom, kröp intill.
"Jag är här, jag skyddar dig, jag Mina." sa hon mjukt och lågt i hans öra.

Uriah hulkade tyst.
"Hjälp snälla!" mumlade han och rörde sig oroligt.
Hans ansikte uttryckte smärta, ren och skär. Han var med de elaka kentaurerna igen.

"Uriah, jag är här, han ska inte skada dig hör du mig?" säger hon nu högre och kramar om honom hårt.
"Uriah, snälla." bad hon.

Uriah snyftade och tryckte sig mot Mina. Det märktes att han började vakna.
Han slog snart upp ögonen. De var fyllda av rädsla. "Mina?"

"Såja, jag är här." sa hon lugnande och höll om honom.
"Dig ska inget hända, jag är här." sa hon mjukt.

Uriah suckade tungt och slappnade äntligen av i hennes famn. "Mina...Älskade Mina!" mumlade han tyst. Han slöt ögonen en stund och höll Mina hårt mot sig.

"Inte så hårt...du knäcker mina revben annars." flämtade Mina fram och drog sig bort fast låg kvar i hans famn.
"Var det hemskt?" frågade hon mjukt och strök hans kind med handen.

Uriah satte sig direkt upp med förfärat uttryck. "Förlåt!," pep han "Det var inte meningen! Har du ont någon stans??"
Han svarade inte på frågan, det gjorde för ont att tänka på.

Mina drog ner honom åter men frågade inte mer då hon såg sig själv i honom så tydligt.
"Nej, det är lugnt, det är bra." sa hon ömt och la armarna om honom.
"Men jag finns alltid här för dig det vet du." sa hon mjukt.