Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

( A )
Abigale ler mot flickan, hon drar fram ett tändstift och tänder ljuset som sitter fast i en glaslykta på kanten av vagnen, bredvid dörren.
- Så fröken Scarlett, är det bättre? Frågar hon och ler mot flickan medan hon plockar fram en skål och lädersäcken med varm grönsakssoppa.

Hon nickar och tar sedan tacksamt emot skålen och ser till att inte tappa ut något av inehållet när vagnen skumpar. Hon känner doften och ler och äter sedan med skeden.
- Du är en gud som kan sådan här mat. Jag älskar er mat oh jag vill äta den tills jag dör.
Hon ler mot henne
- Eller tills jag blir en som min make.

( A )
Abigale ser på Scarlett och lägger huvudet på sne.
- Fröken Scarlett, jag vill inte vara, för, m, öm, borde du verkligen säga "Min Make"? Borde du inte säga blivande make eller festman? Jag vet att Nicolai håller hårt på traditioner och etikett är viktigt för honom. Så att kalla honom för make innan ni är make och maka kanske inte är, öm, det bästa valet..? Säger Abigale med en besvärad blick.
- Och tack för komplimangen om min mat, och ni dör faktiskt när ni blir som honom, ert hjärta stannar och i ett par minuter kommer ni vara helt död. Oj, jag bord einte ha sagt det... Mumlar abigale och täcker sin mun med sin ena hand i förfäran.

- Jag vet att han håller hårt på såna saker men det är en sådan underbar känsla att säga det Han är inte här just n så jag kan säga det. Jag ska säga fästman när vi ska ta måtten men han är min blivande man.
Hon log och tog hennes hand med sin ena.
- Ni skrämmer mig inte Jag har varit med om värre. Jag tyckte att Nicolai var så otäck från början i skogen att jag inte ville se honom. När han dödade min... varg.
Hon såg ner och började återigen att äta.
- Det var inget.

( A )
Abigale tar tag i Scarletts hand,
- Fröken Scarlett, Ni måste förstå att eftersom han håller så hårt på tradition och respekt så... an hade liksom inget val. Men ni kan tala med mig om ni vill, om vad som helst. Jag vinns här för er fröken Scarlett. Säger hon och ger flickan ett varmt leende.

- Han hade ett val. Han kunde bara ta mig inte behövt döda honom.
Hon ser ner och snyfftar till.
- Jag har inte gett honom en tanke och nu..

(Belle)
Hon strök med handen över kudden och hon log när hon såg sitt jobb och återvände ner till köket och började att skrubba spisen och gick sedan och lade sig.

( A )
- Jag förstår att du känner så fröken Scarlett. Men du får tänka på att han var en annan människa när ni möttes, han är annorlunda nu. Ni har ändrat honom. Säger hon med mjuk röst och ler mot flickan.

( N )
Han ser ut över sina ägor, solen har stigit upp och skänker ljus till världen. "Scarlett... Jag saknar dig redan... Jag trodde inte att det skulle vara möjligt för mig att känna såhär för någon igen." Tänker han för sig själv .

Hon nickar och ser sedan mot dönstret och drar för ardinen och ser på henne.
- Jag vet att jag gjort det och jag är glad för det. Om han varit olycklig hade jag varit olycklig. Men kanske i kväll kan vi stanna? Jag måste sträcka på benen och ta lite frisk luft. Kanske fem minuter=

(Belle)
Hon vaknade till när hon väcktes och hon såg upp med en trött min och klädde på sig och gick mot Nicolais rum och knackade på. I handen hade hon Devins matskål och en skål med en hel kanin och såg ner-

( A )
- Självklart Fröken Scarlett, men vi kanske kan vänta någon timme till tills vi kommit ut ur skogen? vi måste vara försiktiga förstår du. Säger hon och fortsätter sedan att brodera på sin tavla.

( N )
Han vänder sig om efter att han dragit för gardinerna,
- kom in! säger han och ser på dörren, han kan höra Belle på andra sidan.

- Ja jag förstår det Kanske i nästa by kan vi stanna? Kanske köpa något mer ätbart?
Hon ler och ställer ner skålen och lutar sig tillbaka

(Belle
öppnade dörren och kom in med skålarna
- Jag har mat till hundarna. Ska jag ställa ner de utanför så får de äta lite?
Hon ler och ser Devin komma fram och hoppa av glädje så hon satte ner skålen utanför rummet och såg pp.