Förbjuden kärlek

Egeria satt lutad mot Simon med slutna ögon men öppnade dem halvt och såg på Isis, "Jag mår toppen." sa Egeria med ett litet roat leende på läpparna, vad trodde hon egentligen?
"Så dåligt kan du inte må om du svarar henne så." flinade Simon smått roat åt Egerias näsvishet och Egeria såg åter på Isis, "Är du helt dum eller? Självklart ville jag skydda dig, du är drottning och min vän Isis. Bättre att jag går åt än du." sa hon men med allt svagare röst och slöt trött ögonen.

Isis fnös lite, hon visste att hon inte mådde toppen, men hon ville veta att hon inte var allvarligt skadad.
"Är det bättre så här? Knappast, jag vill inte se dig bli skadad" sa Isis och log emot sin vän.

Egeria satt bara med slutna ögon och uthärdade stötarna som ritten orsakade utan att kvida, "Jo, det är bättre såhär. Dels för att jag inte heller vill se dig skadad och dels för att jag inte är drottning." sa Egeria bestämt i en röst som sa att hon inte ville prata mer om det och att hon hade rätt.

Isis suckade, hon orkade inte bråka med Egeria. Hon förstod inte varför alla människor hela tiden trodde att hon skulle gå sönder? Och en sen om hon var drottning, hennes liv var inte mer värt än någon annans! Hon red in genom portarna och satte sedan av och gick in i slottet utan att se på dem andra.

Simon hjälper henne ner och bär henne sedan hela vägen in i slottet och lägger henne på hennes säng innan han tillkallar läkare. Egeria var inte längre vid medvetande då läkaren börjar undersöka henne och rengöra såren och linda om revbenet som var brutet. Och tur var väl att hon inte var vid medvetande, för även nu kved hon till av smärtan.

Isis gick in i sitt rum och Fai kom efter.
"Isis?" sa han och stängde dörren.
"Kan hon inte bara förstå att jag vill skydda henne, att hon inte skall göra sånt här för mig?" sa hon allvarligt.
"Hon gör det för att hon bryr sig" sa Fai leende och Isis blängde på honom.
"Hon borde veta bättre. Jag kan ta hand om mig själv och jag går inte sönder! Mitt liv är inte mer värt för att jag är drottning!" sa hon.

Egeria vaknade så småningom upp och slår upp ögonen, "Så du tänkte vakna till liv?" sa en röst och Egeria vänder sakta på huvudet och ser till sin förvåning Simon, vad gjorde han kvar? "Mmm, tänkte att det var bäst så." sa hon i samma tonfall som honom och med ett litet leende på läpparna då Simon skrockar roat åt henne.

"Andra ser det inte så" sa Fai och kramade om henne. Hon bara stod där med hans armar runt sig. Hon bara var. Hon ville inte att Egeria skulle göra sådant för att skydda henne, hon ville inte att någon skulle göra något sådant för henne.

"Gillar du att ge svar på tal?" skrattar Simon lite från stolen vid hennes säng. "Jo, det är väl roande även om jag inte alltid säger det högt." flinar hon och skrattar men slutar direkt då det gör ont i revbenen.

"Gå till henne" sa Fai och Isis nickade och gick över till Egerias rum med Fai efter sig. Isis gick in och såg på sin vän. Hon tittade på henne men sa inget.