Narnia

Will visade Andrew var han skulle sova. Det var sängen närmast fönstret, bredvid Will själv. Han hade skojat om vilken ära det borde vara för Andrew och Andrew hade spelat med och sagt att det var det, men att han inte tyckte det egentligen. Den som ansvarade för stugan hette tydligen Michael. Han gick på möten med de andra ansvariga för de andra stugorna med Chiron och tog upp de i stugans åsikter. Allt det fick han reda på under en halvtimme.

De andra höll sig tysta om henne, lika bra. Samshumör var ändå inte på topp, visst hon hade låtsas det inför Andrew men det var det inte, hon ville inte vara här med dem och killarna hade definitivt dragit ner hennes humör direkt.
Hon kröp ner i sovsäcken och vände ryggen mot de alla och stirrade in i väggen, hon hatade den här stugan.

Det tog ett tag för Andrew att somna. Det var inte något fel på sängen eller stugan, det var det inte, utan snarare att det blivit så tyst. Det var som om alla gått och lagt sig och somnat samtidigt. Visserligen var det några som snarkade, men det var det enda. Tystnaden tillät Andrews tankar att ströva fritt. Han tänkte på hur Masons hade det i distrikt 7. Hade de märkt att Andrew och Sam var borta? Kom de ens ihåg dem? Och hur gick det för Johanna?

Sam blundar och försöker sova, inte det enklaste då det är småprat och tissel och tassel överallt. Hon kryper längre ner i sovsäcken och försöker stänga ute alla ljud utan att få något hemskt anfall på dem och börja skrika. Hon var ny här och hon borde bara försöka passa in här hon skulle säkert få stanna här i år. Kanske inte men hon gillade inte att lämnas ensam att bli över. Slutligen somnade hon i en orolig sömn.

När Andrew vaknar är det för att det förs så mycket oväsen. De andra i stugan höll nämligen på att plocka fram deras utrustning, antagligen inför träningarna senare idag. Andrew gick upp han också, för varför skulle han sova när alla andra var tvungna att gå upp?

Sam vaknar långt innan de andra, hon känner inte för att vakna med dem så rullar tyst ihop sin sovsäck och går ut ur stugan. Solen hade precis stigit och dagg syntes på gräset. Hon går och ser på alla stugor tills hon kommer fram till Andrews. Där sätter hon sig ner på trappan för att vänta på att han skulle vakna, han skulle säkert inte vakna på timmar än.

Andrew går ut för att äta frukost. Men han får mer eller mindre en hjärtattack när han ser det där röda håret vid trappan.
"Sam? Vad gör du här?", frågar han förvånat. Hur länge hade hon varit där? Förhoppningsvis inte alltför länge. Inte för att det var kallt ute, utan mer för att det kan ha hänt någonting.

Sam rycker till då hon nästan somnat, hon ser upp på Andrew som kom ut och ler lite, "Väntar på dig." säger hon bara och försöker le er som att allt vore bra, att hon trivdes här för Andrews skull.

"Du gillar inte det här stället eller hur?", sade Andrew. Inte sådär värst frågande, mer som ett konstaterande. Han hade lärt sig att tolka Sam ganska bra, vilket hade varit ganska nödvändigt då Sam aldrig tyckte om att visa sig svag eller något sådant. Fast det var nog mer att Sam inte blivit vald ännu som irriterade henne. Eller åtminstone hoppades han på det, om de nu skulle bli tvungna att stanna här ett tag.

"Jodå, till viss del." sa hon men mötte inte hans blick och ställde sig upp. Den delen hon inte gillade var att hon inte blivit vald men han hade blivit det. Annars gillade hon hela grejen, inte för att hon trodde att hon skulle hamna i samma stuga som Andrew. Nej, de verkade inte som henne, men att överhuvudtaget bli vald, det ville hon, hon ville inte vara bland den osynliga massan de övriga.