We are left, they disappeared. (Rollspel)

Thomas kommer först inte ihåg vad han menade men kommer sedan ihåg att han fick hålla på att lugna ner honom en lång stund på morgonen. "Jaja, om någon ska ner i källaren stannar jag uppe. Inte ens med dig går ajg ner... eller jo kanske med dig" säger Tom och lyfter sedan på sitt huvud så att han går rakt.
"Ja, sure" skrattar han och höjer ett retsamt ögonbryn. "Då får vi väl göra något annat då"

Nikki ser på Tom "tycker du inte om källare?" frågade han och egetnligen var det inte förvånande för det var många som inte gillade källare eller vindar "Tvivlar du på de? tror du jag hade förlorat?" sa Nikki och la huvudet på sned

Thomas rycker på axlarna och vet inte egentligen vad han ska svara. "Jag vet inte. Dem är inte läskigare en björnar men om det är i ett spökhus så ja" säger han med ett snett leende. "Klart, jag är ju den bäste skytten och har bra fötter. Dem jobbar nästan hela tiden i tävlingar så du har ingen chans" skrattar Tom.

"Det var ignet läskigt där nere, bara Mokona" sa Nikki och log svagt "nej jag gillar sånna ställen för där kan man försvinna" sa han och skrattade sedan "ja men jag är ingen boll som du skall skjuta iväg" skrattade Nikki och märkte att de had ekommit till en del i huset där han inte varit förut

Thomas skrattar åt hans kommentar. "Är du säker?" säger han när han slutat skratta och lägger på en för allvarlig min med ett höjt ögonbryn och lite sänkt huvud.
"Vart har du tagit oss nu?" frågar han när korridoren delar upp sig i flera olika gångar så att hans huvud bli alldeles nipprigt.

"Ja jag är hyfsat säker, men jag kan ju ha fel" skrattade han och såg sen på korridoren "Jag vet inte, men vi kan väl lika väl utforska en av korridorena" sa han och valde den vänstra och började gå ner för den och var fudnersam över att det inte fanns några dörrar

Thomas följer med honom i gången till vänster och kollar sig omkring. Det första han lägger märke till är väggarna som han tycker ser ut att komma närmre honom då han går. Han tar tag om Nikkis hand och går närmre honom men inte pågrund av väggarna.

Nikki ser på Thomas och ler lite och lägger en arm runt hans midja "oroa dig inte, jag beskyddar dig" sa han allvarligt och kom till korridorens slut och såg på dörren som var där. "ja det är väl lika bra att öppna den" sa han och öppnade försiktigt dörren och stirrade förvånat på rummet när han såg att det var ett labriatorum

Thomas ler mot nikki och nickar sm ett tack.
När dörren sedan öppnas förvandlas hans ögon till en pojke på julaftons ögon. "Vad i sjuttsingen är det här?" säger han imponerat med ett stort leende.

"Vet inte" sa Nikki lite oroligt, han förknippade alltid labratorum med galna expriment och han var inte säker på om han gillade det här.
"Jag gillar inte det här rummet" sa han och höll om Tom, inte för att han visste vad han skulle göra om det faktiskt hände något men det kändes lite tryggare i alla fall