Skriva av sig-tråden

Tror absolut inte att du är för störd för honom! Killar brukar gilla när tjejer är lite "annorlunda" än den vanliga mängden. Sådana som vågar vara sig själva, ha en egen åsikt, något som utmärker sig speciellt för en person. En person som är mer än bara "en tjej".

Och du ser säkert bra ut nog =D Försök att vara bekväm, dig själv och kanske lägga till liite extra!

Japp. Hon ville att jag skulle fråga honom om han gillar henne och sedan ville han att jag skulle fråga om hon gillade honom, så jag fick agera som brevduva typ. Ville bara dö inombords.

Fyfan, va ruttet. men vet ingen av dem om att du är kär i honom?

Jo, min kompis vet typ att jag har en liiiten crush på honom, men jag kan ju inte göra något eftersom de är kära i varandra, right?

Har ingen aning om detta är ett ledsamt inlägg eller ett glatt inlägg. Ni får väl tolka det som ni vill.

idag har jag insett att jag inte kan hålla på och deppa över saker jag inte kan göra något åt. jag kan inte låta världen falla på grund av det. det finns så många fina saker som livet kommer bjuda på i framtiden. jag måste helt enkelt försöka gå vidare och vifta bort tyngden från mina axlar. jag måste slappana av. jag vill vara lycklig.

jag förmodar att min katt är död. hon skulle ha kommit tillbaka för länge sedan. jag får en stöt i hjärtat då jag skriver detta, då jag hör folk prata om katter eller så. jag antar att det är så det är? jag... har aldrig förlorat ett husdjur förut.
jag försöker tänka på annat när jag kommer att tänka på henne. Elsa hette hon. men då jag försöker vända tankarna åt annat håll känner jag mig illa till mods, som om jag är en hemsk person som inte tål att tänka på någon som gått bort, som om jag inte sörjer att hon är borta för att jag inte tillåter mig själv att tänka på henne. det känns som om hon hatar mig, var hon nu än är.
det finns mycket andra känslor och människor som gjort det svårt för mig under den senaste tiden. inte minst skolan. den stressar mig samtidigt som jag kämpar för att inte bryta ihop eller något annat. dessutom har alla fantastiska böcker jag läst på senaste tiden påverkat mig något enormt. Jag har inte kunnat sova på grund av böcker. inte kunnat stå upp, inte kunnat vara social. vissa har fått mig att känna mig värdelös.

men nu ska jag försöka lämna allt bakom mig och börja om. försöka vara lycklig och plocka fram den optimistiska jag. tro på en bra framtid, göra det som känns bra. be om förlåtelse. förlåta. le åt alla fantastiska saker jag fått vara med om, le åt att jag lärt mig något utav de mindre roliga sakerna jag varit med om, vara glad och vara öppen för framtiden.
jag ska inte glömma Elsa, men inte sörja henne. hon skulle inte tycka om det.

tycker ni att jag borde tänka på ett annat sätt? jag vet att ingen vet vad som är rätt och fel och att jag ska följa mitt hjärta... och det är ju det jag gör. men jag känner mig för positiv. kan man vara för positiv?
well, jag antar att jag bara inte känt denna fria känsla på länge. jag känner mig nästan egoistisk.

Till alla som känner sig stressade och spända sök på ASMR på youtube. Det kommer hjälpa vissa men inte alla.

"När jag var med någon..."
Jahapp, så har man inget namn längre? Samma sak igår, "Kom Molly! Vi springer ifrån henne!" Alltså seriöst? -.-

Det var ju nödvändigt, va?
När jag för en gångs skull kan känna mig speciell, så ska det förstöras så fort. Visst, det kanske inte verkar som en stor grej, men det är det. För mig i alla fall.

Min iPhone med ljusblå baksida blev upplåst i förrgår. Jag blev jätteglad, jag hade väntat sedan julafton. I skolan igår fick jag känna mig speciell för att jag hade en blå baksida. Alla tyckte det var hur coolt och fint som helst, i alla fall sa dem det.

Och så självklart, idag, alldeles nyss, blev min bror skitsur för att han inte fick spela TV-spel när vi andra åt mat. Han storma över soffan, från ena änden till den andra, där jag sitter och där min telefon ligger på laddning bakom mig. Gissa vad som händer? Han drar ned telefonen i marken, och nu pryds min baksida av en lagom stor spricka i övre högra hörnet. Yeey happy day. Det är ju säkert på många ställen det finns så att man kan byta till en likadan blå baksida, men eller hur.

EDIT: hittade en sida där den finns i samma färg. Otrolig lättnad, men fortfarande... Voldy0000 skulle ha tagit med sig ett skal till mig idag, annars hade det aldrig hänt ;3

"vet ni vad? Jag är riktigt stolt över mig själv. Jag är superfin och duktig jag har inget att behöva skämmas för, jag är redan perfekt, årecis som jag är. Livet har blivit helt perfekt, jag har en känsla om att killen jag gillar gillar mig, det går bra i skolan och jag har lyckas dra ner på tide nframför datorn. allt är så perfekt! Jag älskar allt och alla! jag vill bara springa och krama er allihoppa! Livet är underbart just nu!"

(taget ur "Känslor" som jag skriver min känslor i )

det där skrev jag för någon vecka sen. Allt var verkligen superrba, jag älskade mig själv, mina vänner och min familj! Det fanns inget som kunnde gå fel, men nu... Allt är så fel! Jag veti nte vad som är fel, under 2-4 veckor är allt så otroligt bra och roligt, sen under 2-5 veckor är livet inte värt att leva. jag sitter ofta och gråter och ångrar mig för det jag gjort och sagt. Jag har så jobbiga humörsvängnigar, ena stunden är allt bäst, andra stunde är allt pest! Ena stunde kan jag inte tänka på annat en hur bra och roligt allt är, andra stunden sitter jag och gråter för att jag gör allt fel och att allt blir fel.

Vad är det för fel på mig? Ska det vara så? Är det en del var puperteten att ha såna humörsvängnigar?

Det är inte fel på dig, sådär ser verkligheten ut för väldigt många men man kan ju önska att det vore enklare att leva. Jag är ju förbi puberteten men känner ständigt upp-och-ner-gångar just som du beskrivit i texten. Man får istället försöka uppskatta de där otroligt bra och mysiga stunderna!
Jag skriver också i en sån där "känslo-dagbok" typ och det ger en lite perspektiv på hur otroligt fram och tillbaka livet är.