Systrarna Black [SV]-[PG]

Håhåhå ni alla har varit så snälla! Tyvärr kan jag inte skriva något idag då jag har en massvis med skolarbete att gå igenom. Men imorgon när hjärnan är pumpad och mer inspiration har kommit så kommer det även en ny kapitel

Redan imorgon??

tihihi mer c:

ÄNTLIGEN ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Kap 69

All prat om renblodighet gjorde Bellatrix hungrig.
Deras mor hade lärt dom hur man skulle bete sig vid matbordet och den läran hade smittats av på Andromeda och Narcissa men inte Bellatrix. Hon rapade, åt med händerna och tuggade med öppen mun.
''En hippogriff har bättre bordskick'' mumlade Andromeda och tappade aptiten. Hon letade efter Ted Tonks med blicken. Den blonde hufflepuffaren satt på andra sidan salen med sina vänner. Hon lyckades få ögonkontakt med honom och han log mot henne. Hon rodnade och log tillbaks och vinkade diskret.
''Varför är jag en Black?'' tänkte hon. Livet skulle vara mycket enklare om alla sket i blodstatus. Plikt hit och plikt dit.
Narcissa och Lucius delade på en chokladpudding. Dom verkade verkligen älska varandra. Narcissa brydde sig inte om Lucius högmod och tendenser till att vara arrogant och han brydde sig inte om att hon var fånig, fåfäng och ibland egoistisk. Ovillkorlig kärlek. Varför kan inte Andromeda och Ted få ha den kärleken?
''Andie, följer du med mig till Hogsmeade?'' frågade Narcissa den dagdrömmande Andromeda.
''Öh, va? Kan inte Lucius eller?''
''Han har quidditch träning'' sa Narcissa och blängde på Lucius som pratade med sina vänner. ''Han har aldrig tid för mig!''
Andromeda skrockade smått. Lucius hade ingen tid för henne? Hon har praktiskt taget ett koppel runt hans hals.
''Visst'' sa Andromeda sarkastiskt. ''Kommer du med oss Bella?''
Bella morrade åt sina systrar och hade kyckling i munnen. Hon svalde och sa:
''Prata inte med mig när jag äter! Jag vill inte slösa min tid med era löjligheter''
Narcissa och Andromeda brydde sig inte. Det var ett vanligt beteende från Bellatrix.
Efter en halvtimme satt dom ute i en bänk med varsin godispåse.
''Skönt att det är helg men jag måste bli klar med en uppsats om forntida grekiska trolldyckskonster'' sa Andromeda.
''Ta det lugnt. Du oroar dig för mycket'' sa Narcissa och åt gelejordgubbar.
''Hur klarar du dina studier? Jag har aldrig sett dig plugga!'' sa Andromeda oroligt.
''Jag har mina ess i rockarmen'' sa Narcissa och försökte luta sig efter ett stöd men föll ner från bänken.
''Allt är så stressande. Skolan, familj. Mamma och pappa förväntar sig att jag gifter mig med Rabastan efter skolan'' sa Andromeda och lät arg.
Narcissa reste sig upp och satte sig bredvid Andromeda.
''Jag gillar inte Rabastan. Du borde inte bli tvingad att gifta dig med den snorkråkan''
Narcissa lät vettig för första gången.
Andromeda log mot sin lillasyster. ''Du har rätt Cissy''
''Du ska få välja själv och mamma och pappa ska acceptera det. Det handlar om dig och inte någon annan''
Även om Narcissa var en egoist så hade hon talangen att kunna älska sig själv i alla stunder. Hon hade självrespekt och Andromeda beundrade det hos sin lillasyster.
Hon tänkte på Ted Tonks men är det samma sak? Att älska en mugglarfödd?





sorry för att jag är så sen men bajs vilken stress man lever i.

Jättebra.

Awesome!

Skit bra!

Jag hade glömt bort den här! Men ack, så bra!

Kommer det någon fortsättning?