Life - Lupple & Medi PRS

Han lade sig och sträckte ut armarna så han låg helt avslappnat under henne. Slöt ögonen och fnittrade då och då.
"Du kittlar mig." pep han tyst.

Hon log och såg på Gabriel med ett leende.
"Vi kan ta det i vardagsrummet. Där är det lite mysigt och så blir det bra." Hon såg på Gabriel.
"Du kommer med va?" Viskade hon.

Mi skrattade till och la handen för hans bitmärke och såg på honom. "Jag försöker verkligen inte och kittla dig, förlåt." Fnissade hon och smekte hans kind lätt.

Sammy nickade, reste sig upp och gick bort till vardagsrummet och satte sig ned. Gabriel skrattade till. "Vågar du inte vara själv med Sammy?" Flinade han retsamt. "Förstår dig, han är lite läskig." Log han skämtsamt, tog Olivias hand och ledde henne till vardagsrummet och släppte taget om hennes hand när de väl var inne i vardagsrummet.

Han log.
"Jag vet men dina läppar är så mjuka. Det är därför." Han vände på huvudet så nacken blottades.
"Så ta."

Hon log.
"Det är mer för din skull jag vill att du är med. Ränk om han kysser mig." Hon log och smekte hans hand.
Hon slog sig ner.
"Sammy kan du ta av dig tröjan?"

"Mina läppar, oh du vet verkligen hur man får en tjej på gott humör."Viskade hon lyckligt, smekte hans hals med fingrarna och kysste honom sedan, långsamt innan hon bet ned i hans skinn och kände blodet nudda hennes läppar.


Gabriel såg på henne och flinade lite. "Åh oroa dig inte för det, han skulle aldrig våga."Viskade han och smekte hennes kind. "Jag har lagt beslag på dig Olivia."Viskade han med ett stort leende och pussade henne på huvudet. Sammy tog av sig tröjan med ett leende.

Han kved av välbehag och lade armen om henne.
"Inte för mycket." Viskade han tyst och smekte hennes kind med sin fria.


Hon fnittrade och vände sig mot Sammy.
"Det ser bra ut. Det verkar som du har läkt." Hon pektade honom i magen.
"Och du har inte ont eller är arg?" Hon såg forskande på honom.

Mi hörde honom, och visste att hon var på gränsen och varsamt drog hon sig bort från honom och log svagt. "Vill du bli läkt?" Frågade hon mjukt och höll handen över hans sår. Log stort och tacksamt. "Det var så gott, du är väldigt god. Tack."Viskade hon lyckligt.

Sammy nickade sakta. "Det verkar som det." Instämde han och studerade där såret varit, men det var som inget någonsin skadat honom. Han skrattade till av hennes beröring och skakade på huvudet. "Inte ont." Log han för att sedan se forskande på henne. "Varför skulle jag vara arg?" Frågade han.

"Om det inte är farligt för dig." Sa han och kysste hennes hand.
"Du vet att jag gör det för att jag älskar dig." Viskade han och log.

Hon log, skakade på huvudet och reste sig.
"Gabriel sa man kan bli lite sur eftger sådana sår." Hon log.
"Men du ser frisk ut."

Mi såg på honom och flinade. "Farligt för mig? Åh mitt ljus, det är väldigt få saker som är farliga för mig."Viskade hon mjukt och nickade. "Jag vet och jag älskar dig." Log hon och flyttade sig närmare hans öra. "Det är därför jag är så varsam."Viskade hon mjukt innan hon bet hål på sin tumme och strök blodet över hans sår och såg det läkas ihop.

Sammy såg på Gabriel med en besviken blick men såg snart på Olivia. "Åh sur är fel ord Olivia, det rätta ordet är total förödmjukelse." Muttrade han och reste sig upp och drog på sig sin tröja. "Jag är tacksam för din hjälp." Log han sedan mot Olivia och Gabriel såg på honom med en mild blick men sa inget om de ord han yttrat.

Han sa inget utan lade armarna om honom och drog henne till sig.
"Du är fångad." Viskade han och kysste hennes hals.
"Jag släppar dig aldrig."

Olivia log bara mjukt och smekte hans kind och reste sig.
"Jag kan hämta lite kakor. Det blir alla glada av." Viskade hon muntert och kysste Gabriels kind och försvann ut och till köket.

Mi skrattade till och sträckte på halsen. "Du anar inte hur fångad jag är."Viskade hon och smekte hans armar. Fick lov att inte ens försöka ta sig ur hans grepp eftersom det skulle kunna skada honom väldigt allvarligt.

Gabriel log mot henne och följde henne med blicken och gick sedan fram till Sammy. "Hey, ingen vet om det."Viskade han och klappade honom på axeln. "Och skulle de veta något så kan de ändå inte beskylla dig. Det var mitt val." Viskade han milt och kramade honom lätt innan han släppte taget och satte sig ned.