Rollspelare & Wolfy prs

Jason rynkade förvånat på pannan när han kände hennes små armar om honom. Han besvarade hennes kram och drog in hennes doft, då han var rädd att han skulle bli utan henne. Han såg efter henne och svalde hårt. Han drog frustrerat händerna över ansiktet och ångrade exakt allt han någonsin hade gjort. Han skulle aldrig förlåta sig själv ifall han förlorade Leah helt.

”Då kan vi åka någonstans,” meddelade hon Nate och stannade upp. Hon hade fortfarande inte den blekaste aning om vart någonstans hon ville. Det spelade inte ens någon större roll: hon ville bara sortera sina tankar och komma bort för ett tag. Stanna kvar i huset skulle hon inte klara av att göra nu.

Nate nickade lite och tog nycklarna till sin Audi. Han la handen på hennes rygg och gick mot sin bil. Han låste upp och öppnade dörren åt henne.
"Är du okej?" frågade han osäkert och granskade henne.

Hon gav Nate en tacksam blick då han öppnade bildörren åt henne, ryckte sedan några gånger på axlarna.
”Jag vet inte,” erkände hon, kände klumpen i halsen växa sig större. Hon var väl så okej som man möjligtvis kunde vara i den situation hon satt i för tillfället.

Nate nickade lite och kramade om henne lite snabbt innan han gick runt bilen för att sätta sig bakom ratten. Han visste inte riktigt hur han skulle göra för att få henne att må bättre. Nate suckade lågt och startade bilen när båda hade satt sig ner.
”Vart vill du åka?”

Leah knäppte händerna i famnen och tittade ut genom bilrutan. Hon visste inte vad som gjorde henne mer upprörd. Det Jason gjort före hon kommit med i bilden eller det att han medvetet valt att ljuga om det för henne. Nu hade hon ju en viss förståelse med tanke på att det inte var något man delade med sig av över en kopp med kaffe.
”Är jag självisk?” frågade hon Nate med en tung suck utan att besvara hans fråga, ”jag borde vara hos Jason, eller hur?”

Nate rynkade på pannan åt det hon sa och började köra.
”Du borde se till att du mår bra innan du försöker muntra upp någon annan.” Sade Nate och körde lugnt, han tänkte bara köra runt ett tag med henne. Utan något riktigt mål, han ville mest bara köra.

Hans svar var något av en gåta för henne. Killarna verkade ibland ha en tendens att undvika att ge ett direkt svar på vissa frågor. Men Nate hade väl rätt i att hon borde sätta sig själv först innan hon koncentrerade sig på alla andra. Det var något främmande för henne eftersom hon alltid satte andra före sig själv.

Nate satte på radion och trummade med fingrarna på ratten. Han sneglade mot henne och log smått.
”Alltså han skulle må bättre ifall du var lycklig.” Sade han och ryckte på axlarna. Han visste varför han kände ett behov av att se till att hon var glad, eftersom hon påminde om hans egna flickvän och hennes reaktion på när hon fick veta allt. ”Vi åker till min tjej. Hon mådde lite som du också när hon fick veta allt om mig.”

Hon vände blicken till Nate då han föreslog att de skulle åka till hans flickvän. Det fick henne att bli lite nervös av någon anledning men det kanske skulle göra henne gott också, att få prata med någon som varit i samma sits som hon själv var i nu.