The Beauty and the Womanizer

Jack åt upp sin mat innan han kröp ihop med en av filtarna om sig. Han var tyst en stund, han funderade mest, hur det skulle bli nu.
"Stella..." sa han tillslut. "Vi skulle kunna leva tillsammans, men du borde hitta någon annan". Han kunde arbeta, tjäna pengar, men vad var han för man då?

Stella såg på honom och virade om sig en egen filt men satt lutad mot trädet.
"Är jag så hemsk?" frågar hon utan att se på honom.
"Sen vill män ha orörda kvinnor och jag kan inte ens känna något längre." sa hon tyst.

Jack såg på henne och satte sig upp och tog sig fram till henne. "Nej, men du förtjänar någon bättre" sa han mjukt och lutade sig mot henne. "Och jag bryr mig inte om det" mumlade han sen. Han var tyst återigen. "Innan vi träffades, innan ladyn började straffa mig för vad jag nu gjort så var jag charmig, flörtig och jag hade legat med nästan varenda kvinna i byn, jag är inte direkt orörd jag med".

"Då vet jag inte vad som hindrar." sa hon och lutade sig mot honom med.
"Du är den finaste jag någonsin träffat i mitt liv." sa hon och log svagt.

Jack log och la armen om henne. "Du är den finaste jag träffat med". Plötsligt blixtrade en bild till framför hans ögon, han satt i slottet, i hans rum med Stella. Men hon hade väl aldrig varit där? Han skakade lätt på huvudet innan han log igen.

"Kan vi inte vara samman då? Det känns som jag har väntat på dig hela mitt liv." sa Stella och verkade få tårar i ögonen. Hon ville inte vara ensam mer, ville ha någon som brydde sig om henne.

Jack log och kysste henne ömt. "Är det tillräckligt med svar?" undrade han mjukt. Han kramade om henne. "Vi tar hand om varandra".

Stella log och nickade hon kröp ihop mot honom.
"Vet du vad det bästa är? Att du inte begärt mig som alla andra män trots att det är mitt yrke." mumlade hon fram förvånat.

Jack drog henne tätt intill sig. Han skakade sedan på huvudet innan hon svarade. "Jag vet...Men om du vill vara med mig, så vill inte jag att du ska sälja dig själv, du får själv bestämma men det vore lättare och bättre om du försökte med något annat...".

Stella nickade, hon gillade att hon hade ett val.
"Det spelar ingen roll längre, jag säger ju att jag inte känner något längre. Det är som det inte angår mig." mumlar hon menade, hur kunde han ens vilja ha henne på så sätt då?