(ORP) Hide, run, survive

Marbelle
Jag öppnar munnen för att protestera men så kysser hon mig och jag blir så chockad att jag bara står där innan jag kysser tillbaka. Ja, det är fel och jag gör människor illa. Men jag orkar inte riktigt bry mig längre. Jag sluter ögonen, för jag vill stänga ute allt. Jag orkar inte med världen längre.
- Kan vi inte bara rymma? Viskar jag till Ellie, och jag gillar tanken.

Ellie:
Lägger händerna om hennes nacke och ler svagt.
"Jo.. Gud vad det hade varit skönt men.."
Tar ett djupt andetag innan jag fortsätter.
"Både du och jag vet att vi inte kan"

Marbelle
Jag suckar.
- Jag vet. Jag släpper henne försiktigt och gäspar.
- Jag sover på soffan, säger jag och ler, går in i det lilla vardagsrummet och kryper ihop i soffan. Snart sover jag djupt.

Ellie:
Jag tar långsamt upp saxen och stoppar den i fickan.
Går sedan till ett rum med dubbelsäng och kastar mig ner i den och somnar innan huvudet ens nuddat kudden.

Olivia:
"Vi måste prata.", säger jag bestämt och väcker Marbelle och Ellie, "Vi måste bestämma oss för vad vi vill, det skadar oss alla tre det som händer."
Det gör ont. Jag vet vad hon kommer säga. Och vad jag ska svara.

(Hon ska svara: NO OFFENSE, BUT I REALLY DON'T CARE! Haha, nej xD)

Ellie:
Häver mig upp och grymtar lite då jag min hjärna inte är helt vaken och jag var uppe i en fin dröm.

Marbelle
Jag suckar men nickar. Drar med mig Olivia och Ellie ut i köket.
- Okej. Jag gillar alltså er båda, Ellie, du är så... Skör. Jag vill laga dig. Olivia, du är redan hel och det känns lättare ibland. Jag vet inte, det är svårt. Säger jag tyst.

Olivia:
"Jo... Jag älskar dig, men jag vill bara att den här kärleksdraman ska ta slut.", säger jag och sneglar på henne, "Jag vill bara att du ska välja, så att vi kan gå vidare."

Marbelle
Jag nickar. Jag vet ju det.
- Okej. Olivia, Ellie behöver mig. Förlåt. Jag reser mig och lämnar rummet.

Olivia:
Nickar tyst. Jag smyger till sovrummet, och kryper ner i sängen. Vad tänkte du med? Du är så jävla dum, Olivia.