Tredje Världskriget

Nike ler men svettas alltmer, hon är så varm. Byxor och långtröja var inget man skulle ha i solen, inget i värme.

Akhiti öppnar ögonen och tittar på flickan som för tilfället är över henne.
"Mår du bra?" Frågar hon och även om det inte hörs är hon aningen orolig.

"Mmm, jodå." sa Nike men mötte inte Akhitis blick då hon sa det. Hon ligger över Akhiti och rullar av.

Hon sätter sig upp och drar Nike mot sig. Hon håller om henne bakifrån.
"Kom igen, berätta för mig! Vad är det?" Krävde hon men lät samtidigt inte så pressande, mera som en vän. Hennes ögon tindrade av oro och hon höll om Nike hårdare.

Nike ser på henne, vad skulle hon säga? Att hon avskydde sin kropp, att hon gömde sig, att presidenten......hon skakade på huvudet, hon ville inte tänka på det.
"Presidenten...." sa hon och kröp ihop.
"Jag blir rädd." viskar hon fram, rädd att visa sig.

Akhiti suckade och höll om henne.
"Oroa dig inte, inget kommer hönda dig här!" Försäkrar hon, inte fullt medvetn om vad Nike egentligen menar.
"Kom så går vi in för lunch." Hon reser sig upp och drar upp Nike med sig.

Nike sa inget mer, det var inte det hon menade. Hon följer efter, ställer sig upp men var inte hungrig längre.
"Du är blöt." mumlar hon åter vilket hon var med.

"Och du heter Nike!" Svarade hon och de gick in i entrén. Akhiti föreslog att de skulle ära på restaurangen.

"Jag menade bara......" men hon avslutade inte meningen.
"Har du en restaurang?" frågar hon förvånat men nickar.

"Nej, det vore dumt!" Säger hon och skrattar. "Pappa har en!"
Några robotar kommer fram och tar deras beställningar och visar dem till ett bord.
"Jag tar en stor vanilj-shake, en tallrik tapas och pommfritt tack!" Beställer hon oh väntar på Nike att beställa.