Prs(Dragon Fantasy)

Uriah åt den saftiga jordgubben och 'mm'ade. "Gott!" log han då han svalt den. Han fortsatte hålla på med Minas hår. Han flätade det och liknande. Blicken for mellan henne och havet som låg som ett blått täcke framför honom. Han tyckte om både havet och Mina, och visste inte riktigt vad han skulle se på, så därför pendlade han med blicken mellan dem.

Ina bara låg i hans knä och njöt, men snart började det bli kyligare och mörkret började falla.
"Vi borde gå." sa Mina med en sorgsen röst då de inte fick sova samman i deras stugor.

Uriah nickade. Han funderade sorgset på att de inte skulle få sova tillsammans. "Du....Kan vi inte typ...Sova i sjukstugan? Jag vill sova vid dig..." mumlade han generat. Han såg ut mot havet och sade godnatt till det i sinnet.

Mina såg på honom och ställde sig upp, hon hjälpte honom på fötter och tog hans händer.
"Sjukstugan är till för sjuka." sa hon bara och kysste honom mjukt. Hon ville också det, men det var fel.

"Jag vet!" muttrade Uriah buttert. Han besvarade kyssen och gäspade. "Godnatt!" mumlade han kort och gick. Han var så trött att han knappt kunde hålla ögonen öppna då han staplade in i sin stuga.

"God Natt." sa hon och gick till sin stuga Nikes stuga, hon och hennes halvsyskons stuga. Hon gick in och klädde av sig innan hon kröp ner i sängen.

Uriah varken klädde av sig eller lade sig i sin säng, han somnade på golvet bredvid istället. Han låg där sovandes som en stock tills tidigt nästa morgon då han vaknade med dåligt humör och dålig rygg. Han klättrade upp i sin säng och somnade om.

Mina vaknar ganska så tidigt och klär på sig innan hon tar sig till frukosten och de andra. Hon ser Arnold som vinkar god morgon till henne och flera andra, men var någonstans var Uriah? Hade han försovit sig?

(Akhiti??)

Uriah låg och snarkade i sin säng. Han hade hemska drömmar, som gick tillbaka till det förflutna och han vände och vred oroligt på sig.

(Sorry, ett annat roll xD Ändrat nu ^^ )

Mina åt sin frukost men då Uriah inte kom gick hon helt enkelt till hans stuga. Det var inte förbjudet, men heller inte tillåtet.
"Uriah." sa hon lågt och satte sig vid honom på sängen, det verkade vara mardrömmar.