LotR (Privat)

"Nej, det är sant." sa Keya och verkade vara borta i sina egna tankar. Efter ett tag inser hon att han försöker starta en konversation. "Det är skönt att bara gå utan vare sig packning eller hästar." ler hon lite och möter hans blick.

Han skakade skrattandes på axlarna. "Det blir en omväxling, en trevlig sådan" Banner tystnade ett tag innan ett flin dök upp i ansiktet. "Och du behöver inte oroa dig så mycket för min rygg, Keya. Det får mig att känna mig gammal."

Keya skrattade, "Så du är inte det då?" skrattade Keya och knuffade vänskapligt honom i sidan med ett flin. "Det börjar väl snart växa gråa hårstrån på dig." ler hon roat och drar handen genom hans hår.

Banner fnös förolämpat. "Jag är faktiskt bara sex år äldre än dig", sade han och fångade hennes handled. Han flinade fortfarande åt henne. "Du är väldigt fräck av dig"

Keya skrattade och det lät fritt och glatt. "Bara sex år." härmade hon flinande. Då han tog tag i henne försökte hon roat ta sig loss och brotta ner honom på marken, "Inte är jag fräck inte." skrattar hon lätt.

Han höll motstånd, vägrade att åka ner i marken. "Jo, det är du" Banner kupade sina händer om hennes kinder och blängde skämtsamt på henne. "Hemskt fräck"

Keya stannade upp och mötte hans blick, "Inte alls." sa hon i en nästan andlös ton. Hans mörka ögon, hans händer allt verkar stanna för henne för något ögonblick.

Han tittade lite snabbt över hennes ansikte. "Är du okej, Keya?"

Keya nickade och ordnade sitt ansikte i en uttrycklös mask. Något hon lärt sig att avslöja något var något hon aldrig skulle eller kunde göra.

Han ryckte på axlarna. "Vill du fortsätta gå?", frågade han och gjorde en gest ut mot vägen.