Förbjuden kärlek

Det var tur att ingen av männen såg på Egeria vid det tillfället för hennes chockade ansiktsuttryck då skulle ha avslöjat en hel del.
Men hon hämtade sig snabbt och nickade, "Jag sa ju det, att mina män skulle hämta mig." sa Egeria högdraget och såg på mannen med nedlåtande blick, den röst och blick hon använt mot honom de senaste timmarna. Han hade väl hoppats på att knäcka henne. "Se så släpp mig nu eller bered dig på en smärtsam död för dig och dina män." sa hon och stod ansträngt upp på fötter och ignorerade smärtan.

Isis såg på sin vän med sorgsen blick, det var hon som skulle genomlida det här inte Egeria. Mannen tvekade innan han la kniven över Egerias strupe.
"Släpp henne!" fräste Isis.
"Var tyst du är bara en tjänsteflicka" fräste mannan och Isis skrattade kallt.
"Du har så fel" sa hon och drog svärdet och gick emot mannen.

"Hon är min livvakt." sa Egeria och gav Isis en varnande blick att påstå något annat och kände kniven hårdare mot strupen och blod sipprade fram, inte för att det knappt syntes något på kroppen som nu var full med blånader och sår. "Hon? Hon är endast en tarvlig kvinna." sa han med hånfull stämma och såg skeptisk på Isis svärd.

Isis log, hur många män hade hon inte dödat för att de trott att hon endast var en svag kvinna. Isis förstod var Egeria ville göra men hon tänkte inte låta henne komma till skada för hennes skull. Isis snorrde snabbt runt och la svärdet på mannens hals.
"Släpp henne nu!" sa Isis vasst.

Mannen som tydligen höll sitt liv kärare än att hålla en drottning fast, släppte henne så hon föll ner på golvet och Simon låste upp fotbojorna och lösgjorde hennes händer. Egeria gjorde sitt bästa för att hålla sig vid medvetande, kunde de alla inte bara ta sig härifrån nu?

Isis log kallt.
"Bra val. Simon ta upp Egeria till de andra" sa hon och Fai tittade på henne.
"Kom nu Isis" sa han och tog bort henne från mannen och mannen såg på henne.
"Du är något mer än hennes livvakt va?" sa mannen och Isis såg på honom.
"Nej" sa hon och gick där ifrån.

Simon leder upp henne, då hon vill hålla sig på fötter. Skulle hon vara drottning så skulle hon även om hon mer eller mindre stödde hela sig på Simon. Och snart var de alla uppe på borggården och mycket riktigt var det minst hundra män där, Egeria trodde det knappt.

Isis duckade när en kniv kom flygande, hon gjorde det av ren instinkt.
"Du är drottningen egentligen" sa mannen och Isis log kallt.
"Vad skall du göra åt det?" sa hon och Fai ställde sig bredvid henne som för att skydda henne.
"Jag tänker se till att jag blir kung" sa mannen och Isis skrattade.
"Den platsen är redan tillsatt" sa hon och mannen såg på henne.
"Vem är kung?" frågade han och Fai log.
"Jag är kung" sa han och gick emot mannen och Isis fick upp kniven i handen och puttade undan Fai och kastade kniven som borrade in sig i mannens bröst. Hon vände sig bara om och gick ut efter Egeria och Simon. Fai gick tyst vid hennes sida utan att säga något.

Simon satte Egeria framför sig på si häst och Egeria orkade knappt hålla sig upprätt. "Det är okej att du lutar dig mot mig." sa han lågt till henne och tog tag i tömmarna och väntade att Isis och Fai skulle komma till häst innan alla kunde ge sig av hem.

"Vad hände med mannen?" frågade Simon och Isis log.
"Han är död" sa hon och satte upp på sin häst. Fai satte upp bredvid henne och de började rida tillbaka mot London.
"Egeria hur mår du?" sa Isis oroat "Du skulle ha sagt vem du var och inte skyddat mig"