Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ser kläderna hon hade på sig i huvudstaden. "Är du helt dum i huvudet? Jag tänker då fan inte se ut som en Huvudstads freak! Antingen ser jag ut som jag gör nu, eller så blir det inget" säger Johanna och sätter sig i en av stolarna. Aldrig i livet att hon skulle se ut som ett freak igen. Nej det hade hon gjort tillräckligt.

Thalia såg på Johanna och sen på dem, "Precis" sa hon bestämt och de suckade. "Men ni kan inte se ut sådär." sa de och började sedan diskutera sinsemellan, undra vad de skulle komma fram till?

"Kan vi visst det. Tror ni de ute i distrikten vill se fina kläder och smink? Jag skulle snarare föraktat de som kallar sig själva distrikts invånare och ska föreställa vara med i ett uppror men fortfarande har smink och fina kläder, som är helt onödigt!" utbrister hon, fortfarande arg över Katniss och nu de här människorna också. Den här dagen verkade inte kunna bli värst positiv.

Thalia fick gömma ett roat leende åt Johanna, åt den skräck hon fick i alla runt omkring sig. "Men om vi syr in dem då? Så de blir mer passande efter er?" säger de frågande och Thalia nickar, det kunde hon gå med på, det var ändå så de i distrikten gick klädda. Thalia tar av sig kläderna och ger ifrån sig dem, medans någon börjar reda ut alla toverna i hennes hår.

Johanna förstod att de inte tänkte sätta emot henne något mer när hon såg minerna på deras ansikten. Skrämda. Var det verkligen det resultatet hon ville få fram? Kanske.
"Visst, det ska väl gå bra. Men ingen urringning" säger Johanna, fortfarande inte riktigt övertygad att de faktiskt talar sanning. De nickar, och Johanna får klä av sig kläderna och ge dem till de som gjorde kläderna. Sedan börjar någon borsta och kamma i hennes hår, som fortfarande var rätt kort, men det hade åtminstone växt sen senast hon borstade det.

De som borstade hennes hår suckade avundsjukt över det mörka tjocka håret och Thalia log smått roat. De var avundsjuk på något de aldrig kunde få, men hon vägrade sminka sig eller sätta upp håret på något vis. Sedan fick hon tillbaka kläderna, byxerna satt nu bättre och tröjan smet åt, och ja uringad med, dock inte så mycket att Thalia störde sig på det. Nu syntes det hur pass vältränad hon blivit i allafall.

Johanna hörde hur de som borstade Thalias hår suckade. Det gjorde lyckligtvis inte de som hade borstat hennes. Johanna fick tillbaka sina kläder. De satt precis som kläder ska göra, och utan urringning. De hade verkligen lyssnat på henne också, när hon sa ingen urringning. Smart drag av dem. Sedan leddes de in i samma rum de varit i igår. Finnick och Thresh satt redan där, i de kläder de tilldelats av 13. "Vägrade ni också?" säger Johanna och flinar. Båda två nickar. Johanna gör tummen upp och sätter sig jämte Finnick, då hon ändå skulle bli intervjuad tillsammans med honom så var det väl lika bra.

Thalia flinar, "Det är bra det," säger hon och ler och klappar sedan Thresh på huvudet, "Lillebror gör mig så stolt." säger hon med låtsad bernslig röst och han ger henne en typisk, jag-ska-döda-dig-blick, men skrattar sedna med henne då hon sätter sig vid honom och väntar.

Johanna ser en man med en massa tatueringar över huvudet, han måste ha kommit ifrån Huvudstaden, komma in och sätta sig i stolen framför, följd två stora kameramän som såg ytterst lika ut. De måste vara bröder, tänkte Johanna då mannen sade att de skulle börja med Thalia och Thresh och sedan intervjua henne själv och Finnick.

Kameran riktas mot Thalia och Thresh och de och de som skulle se filmen fick se när Thresh blev utagen. Beetee kom fram till dem och sa, "Vi har kommit in i 11ans övervakningskameror." sa han och de nickade och Thalia undrade vad hon skulle få se. Hon ser Threch bli utagen och sedan hon själv mager och i trasiga kläder rusa fram. Hon skriker att hon vill ta Rues plats och skriker åt regimen. Men fredsväktare tar tag i henne och släpar bort henne därifrån till skampålen och binds fast och sen piskas på ryggen.