Okej här har ni sluten och ja jag vet verkligen inte vad jag skall tycka
det känns jätte skumt att skriva sluten
och ja det lyckliga slutet suger totalt, men jag är inte skapt för att skriva lyckligt!! nåja jag hoppas ni står ut i alla fall ^^
Slut 1: lyckligt ^^
Spoiler:
Tryck här för att visa!Regnet slog mot ansiktet och hon kände hur hon frös in på bara skinnet, men hon lyckades utesluta kylan och öka stegen, hon hade inte haft tid att ta med sig ett paraply, och det fanns värre saker än en förkylning, så som om hon inte kom fram till honom i tid. Jezebel gick på hennes högra sida och hennes var på hennes vänstra och de försökte båda hänga med, men hon gjorde ingen ansats att sänka farten för deras skull. Hon stannade i en korsning och såg på Jezebel som pekade åt vänster och hon började genast gå i rask takt, och hon hade aldrig hittat hit om inte Draco gett Jezebel en vägbeskrivning. Hon såg upp på de fallfärdiga husen och undrade hur skicket på huset där Fai fanns var. De stannade utanför ett grått hus och hon såg förfärat på ingången som hade rasat in och hon hoppades att Fai inte var skadad.
”Hjälp mig då” sa hon förskräckt och började flytta på stenarna för hand och Jezebel tog tag i henne och flyttade henne så Voldemort kunde rensa ingången med hjälp av magi, så fort vägen låg klar rusade hon in utan att bry sig om de andras protester om säkerhet. Hon såg på huset som såg ut att vara hyfsat intakt. Hon såg på en järndörr som hängde på sned efter att en bjälke träffat den och hon pressade sig igenom dörröppningen och gick ner för en mörk trappa.
”Ta det lugnt, du vet inte vad som finns där nere” sa hennes far och tände sin trollstav.
”Jo Fai finns där nere” sa hon bestämt och stannande då ytterligare en dörr uppenbarades framför henne, hon försökte få upp den men den satt fast.
”Jag får inte upp den” sa hon sorgset.
”Jag hjälper dig” sa Jezebel och med gemensamma krafter lyckades de putta upp dörren, och hon såg sir runt i det lilla rummet och tog ner facklan som fortfarande brann på väggen bredvid henne.
”Fai?” sa hon lågt och såg en mager och blek skepnad sitta ihop krupen i hörnet och hon såg på de båda männen ”stanna här” sa hon och gav Jezebel facklan och gick mot Fai och stannade en bit ifrån honom.
”Hej Fai, minns du mig?” frågade hon lågt och mötte hans blick, hon såg in i de klarblåa ögonen och han såg skrämt på henne och hon kunde inte klandra honom, men sen plötsligt slappnade han av.
”mamma” sa han och slängde sig i hennes famn och hon höll om honom hårt.
”Min lilla ängel” sa hon och kände tårarna börja rinna, hon fick äntligen hålla om honom, äntligen ha honom hos sig igen. Fai strök henne över kinden.
”Var inte ledsen mamma, jag är här nu” sa han och hon kunde inte låta bli att skratta.
”Jag är inte ledsen, jag är glad” sa hon och pussade honom i pannan ”jag lovar att aldrig mer lämna dig”
”Jag vet, pappa sa att du inte brydde dig om mig men jag trodde honom aldrig” sa Fai lågt och hon strök honom över kinden.
”Duktig pojke, jag skulle aldrig överge dig” sa hon och såg sen på Jezebel och sin far, hon lyfte upp Fai i famnen och gick mot dem ”Jag har två personer jag vill att du skall träffa” sa hon och Fai såg skrämt på dem.
”Är de snälla?” frågade han lågt och klamrade sig fast vid henne.
”Ja de är snälla, det här är Jezebel och honom kan du lita på” sa hon och pekade på Jezebel som log svagt.
”Hej Fai, trevligt att träffas” sa han lågt och Fai såg på honom och log svagt.
”Hej” sa Fai och la huvudet på sned och såg på den andra mannen.
”Det här är min far, alltså din morfar.” sa hon och Fai log.
”Har jag en morfar?” frågade han leende och hon kunde inte låta bli att skratta.
”Jag kallas Voldemort” sa hennes far och log lite mot Fai som nickade.
”Konstigt namn” sa Fai leende och hon log roat.
”Det är inte det enda som är konstigt med honom” svarade hon och gick upp för trappan och ut mot utgången. Fai slöt ögonen och hon svor åt sig själv, klart att hans ögon var känsliga men Jezebel trollade fram ett par solglasögon som han gav till Fai och hon log tacksamt mot Jezebel.
”VÄNTA!” hon vände sig om och mötte Dracos blick, han var ovanligt blek och hon antog att det berodde på blodförlusten.
”vad vill du Draco?” frågade hon kallt och såg in i hans ögon och Fai vände bort blicken och hon höll om honom.
”Jag hoppades på att du inte skulle hitta honom” sa Draco lågt ”och att du skulle stanna hos mig, om inte i alla fall förlåta mig” sa han och hon stirrade bara på honom.
”Du vet själv svaret på frågan, jag skulle aldrig stanna hos dig.” sa hon allvarligt och log sen ”Jag kan förlåta dig för vad du gjorde mot mig, du är inte den du var och jag är ledsen att allt det goda har försvunnit ur dig. Men vad jag inte kan förlåta är det du gjorde mot Fai, han hade inget med det att göra. Du gjorde honom till en bricka i ett spel Draco, och för det kommer jag aldrig förlåta dig” sa hon och vände sig bort från honom.
”Nu går vi hem, allihop” sa hon och såg på dem alla tre.
”Hem låter som en utmärkt plan Cara” sa Jezebel och tog hennes hand och de transfererade sig bort från en plast full av smärta och hemska minnen.
Slut 2: olyckligt ^^
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jezebel stod bredvid henne där hon stod i fönstret och såg ut. Han väntade tålmodigt på att hennes far skulle ordna en sökpatrull. Draco hade bara angett i vilket område i London Fai fanns, och det var ett stort område.
”Lugn de hittar honom” sa Jezebel och försökte lugna henne.
”Hur vet du det? tänk om de aldrig hittar honom eller om han redan är död, jag tror inte jag klarar av det. jag har väntat på att få tillbaka honom i så många år” sa hon och började gå fram och tillbaka över golvet med en orolig blick.
”Du måste tänka positivt, du blir bara mer nervös annars” sa Jezebel och satte henne ner på soffan, det var lätt för honom och säga åt henne att tänka positivt, det var inte hans son. Det knackade på dörren och hon flög genast upp.
”Kom in” sa hon och hennes far steg in i rummet. ”har ni hittat honom?” frågade hon hoppfullt.
”Ja vi har hittat honom” sa hennes far och hon andades ut.
”Vart är han då?” frågade hon oroligt och hennes far såg allvarligt på henne.
”Han är bakom en dörr och vi kommer inte in” sa hennes far irriterat och hon hade lust att skrika, hon var så nära men ändå så långt borta.
”Låt mig försöka” sa hon och hennes far nickade och räckte ut handen och hon tog den med sin ena hand och höll fast i Jezebel med den andra och hennes far transfererade dem till ett fallfärdigt hus och hon rös till.
”Hur kan han stänga in honom här” sa hon argt och såg på de andra som inte sa något, och vad skulle de säga? Det var ingen av dem som förstod hur Draco längre tänkte. Hon steg fram till dörren och såg på den, Fai skulle aldrig ta sig ut genom den här själv, och det var antagligen Dracos avsikt. Hon la sin hand på handtaget och tryckte ner det, dörren gled genast upp och dem andra såg förvirrat på henne, men hon antog att Draco skulle låta henne få Fai om hon hittade honom. Hon puttade upp dörren helt och såg på den mörka trappan som gick neråt och hon klev rakt in i mörkret. Hennes far tände trollstaven bakom henne och hon gick nervöst ner för trappan och stannade framför ytterligare en dörr.
”Jag vet inte om jag klarar av det” sa hon lågt och Jezebel tog hennes hand och hon öppnade långsamt dörren, allt var svart och tyst och först trodde hon att Draco hade ljugit för henne, men när hennes far lyste upp rummet såg hon en liten gestalt i ena hörnet och hon kände sig sorgsen, hur hade Draco kunnat göra så mot deras son. Hon stod som förstelnad och bara stirrade på honom innan tårarna kom rinnande.
”Fai” sa hon lågt och gick mot sin son. Hon satte sig på golvet bredvid honom och kände hur fuktigt det var på marken, hennes knän blev genast blöta och hon hoppades att han inte skulle fått lunginflammation. Hon strök honom över håret och kände hur kall han var. Hon blev egentligen inte förvånad när hon kände att filtarna han låg på var blöta. Hon lyfte upp sin son i famnen och förundrades över hur lätt han var. Hennes far la en hand på hennes axel.
”Jag beklagar” sa han och hon såg på honom och förstod inte alls vad han menade.
”Jag har ju honom, varför ser du så sorgsen ut?” frågade hon och såg på sin son som log lite i sömnen.
”Gumman han är…död” sa Voldemort lågt och hon såg ner på sin son och såg för första gången blodet som hade fläckat hans klädsel.
”Du ljuger” skrek hon även om hon visste att det var sant. Hon tryckte sin son mot bröstet, det fick inte vara sant inte efter all tid hon har fått vara utan honom, hon hade väntat på att få hålla honom i in famn i flera år och nu när hon får göra det är han död.
”Du måste låta honom gå” sa Jezebel som satte sig bredvid henne.
”Det måste jag inte alls” sa hon förskräckt och reste sig upp med Fai i famnen ”Jag tänker aldrig lämna honom igen, inte efter så många år. Vi skall alltid vara tillsammans” sa hon bestämt och gick mot utgången och de andra två kom efter henne.
”Han måste begravas, du vill inte minnas honom så här” sa Jezebel vänligt till henne men hon svarade inte.
”Jag vet vad jag måste göra” sa hon och koncentrerade sig på den plats hon alltid hade flytt till när hon kunnat. Snart stod hon på den blåsiga ön, med alla Shettlands ponnyer, det var hennes fristad. Hon gick mot kanten som vette ner mot havet, havet stormade som det nästan alltid gjorde och hon såg ner på det. Hur många gånger hade hon inte funderat på att slänga sig rakt ut och bara avsluta allt, men hon hade levt för Fais skull och nu fanns han inte längre, hon såg på sin son som låg blek i hennes famn.
”Du var verkligen en ängel” sa hon lågt och pussade honom i pannan och ställde sig närmare kanten.
”Cara gör det inte” ropade Jezebel och hon vände sig om och mötte de blåa ögonen, för att sedan se in i sin fars röda ögon.
”Jag älskar er, men jag älskar inte livet längre” sa hon och lutade sig bakåt och föll ner mot havet långt nedanför, hennes smärta skulle äntligen ta slut, hon skulle bli kvitt helvetet hon levt i och hon skulle få vara tillsammans med Fai igen, hon kände inte smärtan som träffade henne när hon slog mot den hårda vatten ytan utan hon sjunk bara rakt igenom, och allt blev för alltid
jag vet inte hur olyckligt lr lyckligt ni tkt det blev men men xD
jag vill i alla fall tacka er super mkt för att ni läst den, ni har verkligen gjort mina dagar med era kommentarer ♥ och jag tror jag skall skriva en tvåa
Mugglarportalen