Hemligheter kan inte gömmas för alltid

längtar till nästa

SuperBra!

Vet att jag är lite sen men...

Den var i alla fall JätteSuperMegaFoxyAwesomeBra!♥
Jag kan inte komma på nått som du skulle kunna förbättra och jag väntar med spänning på nästa kapitel!

Bra! Men lååånga kapitel

När kommer mer?

Ska försöka skriva mer idag

Det där gillas skarpt.

Ja, hoppas på ett långt kapitel ♥

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥YES!!! Älskar din fanfic, bara så att du vet!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Draco Malfoy

Jag förstod inte varför Astoria vägrade ge mig en chans, det var ju inte så att jag inte är tillräckligt snygg för henne. Men jag hade faktiskt lyckats få en till chans, maskeradbalen. Några av de renblodiga familjerna brukade ha maskeradbaler på hösten och i år var det familjen Greengrass som skulle hålla i den. Jag visste att Astoria skulle vara där, hennes föräldrar skulle inte acceptera något annat. Det var ett perfekt tillfälle för mig att prata med henne. Min mamma kom in trippandes i mitt rum på sina höga klackar.
”Det enda positiva med Azkaban var ett jag har gått ned i vikt. Titta bara, den här klänningen har jag inte kunnat använda på flera år.” sa mamma och snurrade runt. Klänningen hon hade på sig var lång och såg ut som om den kom från 1800- talet. Det var en perfekt maskerad klänning.
”Du ser fantastiskt ut.” sa jag och log innan jag vände mig om och mötte min spegelbild igen.
”Jag visste inte att du var så ivrig att gå på festen, Draco.” sa min mamma med retsamt tonfall. Jag rodnade och böjde mig ned för att sätta på mig mina skor.
”Jag tyckte bara inte att du skulle behöva gå tid själv.” sa jag.
”Struntprat, du bryr dig inte om mig. Det är en flicka, eller hur?” sa min mamma och hon kunde inte dölja sin förtjusning.
”Du vet att jag bryr mig om dig.” sa jag och reste mig upp.
”Försök inte byta samtalsämne. Är der Pansy Parkinson eller kanske Daphne Greengrass?” frågade hon. Min mamma lät som ett barn på julafton, men jag kunde inte klandra henne.
”Nej, mamma. Ingen av dem.” sa jag. Jag vände mig om och mötte mammas fundersamma blick. Plötsligt verkade hon komma fram till något för hon stelnade till.
”Flickan som du gillar, hon är väl renblodig:” sa min mamma försiktigt.
”Ja, det är hon. Oroa dig inte för att jag ska smutsa ner vårt rena blod.” sa jag sarkastiskt.
”Tycker du inte att vårt rena blod är viktigt längre?” frågade hon och spärrade upp ögonen.
”Jag vet inte. Men är verkligen blodet så viktigt egentligen?” sa jag.
”Du är en renblodig Malfoy och en renblodig Black, du kan inte bara slänga bort det.” sa hon.
”Så du tycker att jag ska göra så som du och pappa? Gifta mig med en renblodig som jag inte älskar.” sa jag argt. Min mamma såg sårad ut.
”Jag älskar din pappa, det har jag alltid gjort.” viskade hon och hennes ögon fylldes av tårar.
”Titta bara på Bellatrix, hon älskade inte Rodolphus. Och se hur det gick för henne.” sa jag argt. Mamma vände bort blicken.
”Sluta Draco. Dra inte in min syster i det här.” sa hon tyst.
”Ska jag dra in din andra syster då, hon om jag inte ens visste fanns innan Voldemort sa det. Varför berättade du inte om henne? Varför berättade du inte att jag hade en kusin, en kusin som dessutom gifte sig med min gamla lärare. En Kusin som dog innan jag fick en chans att lära känna henne. Varför berättade du inte att jag har ett kusinbarn som förlorade båda sina föräldrar i kriget? Varför berättade du inte mamma? Varför låtsas du som om din syster, Andromeda, inte ens finns?” skrek jag. Nu rann tårarna ner för min mammas kinder. Hennes underläpp darrade och jag fick dåligts samvete för vad jag hade sagt.
”Förlåt mamma. Jag borde inte ha sagt så.” sa jag.
”Men titta på mig.” utbrast hon och skrattade till nervöst. ”Mitt smink kommer att bli förstört om jag ska stå här och lipa som en barnunge.” sa hon och torkade bort tårarna under ögonen. Jag gick fram till henne och kramade henne hårt, hon kramade mig tillbaka.
”Jag älskar dig mamma.” sa jag.
”Jag älskar dig också Draco.” viskade hon. Jag släppte henne och hon lämnade rummet. Jag suckade och gick fram till spegeln igen. Jag såg min far i mitt ansikte, jag är så lik honom. Men jag tänker inte göra samma misstag som han gjorde, för jag är inte han.

Åh, så otroligt super braa Du skriver jätte bra