Skriva av sig-tråden

Det finns två killar i min klass, som vi kan kalla A och B. De är lite av vad man kan kalla 'outsiders' även om det inte är något fel med de, inte mobbade, bara utanför. Alla andra killar är ett gäng, spelar fotboll och hockey o.s.v medan A och B sitter ensamma i ett hörn och pratar om annat.

B gillar mig, och det vet alla, han har erkänt det själv.
Jag gillar A, och om sanningen ska sägas är jag ganska säker på att han gillar mig också, men inte vågar säga något, för han vill inte såra B... åh varför ska allting vara så komplicerat?

Jag hatar måndagar, eftersom att det innebär idrott, att jag måste anstränga mig, misslyckas och att de andra tjejerna ser mig. Wihi...

En i klassen sa att jag skulle klippa mina naglar (okänd anledning...) för att de var för långa (sedan när bestämmer någon hur långa naglar jag ska ha...?) och jag svarade med ett enkelt nej. en jag var på väg att säga att jag måste ha mina naaglar relativt långa för att kunna göra mig själv illa. Om jag gör någonting fel, om jag säger någonting fel eller misslyckas med någonting trycker jag in naglarna någonstans. På handflatorna, armarna eller handlederna.

Allt var bättre förr
Det slog mig nyss att alla de underbara barnprogrammen har slutat för länge sedan, tex Hannah montana, phil från framtiden, zach och cody, lizzie mcguire. Flera år sen till och med och jag har inte lagt märke till det. Det är förstås inte bara de programmen utan vad de symboliserar. Allting går så fort. Jag vet inte om jag fortfarande är barn för jag kan inte längre leka och inte oroa mig för morgondagen som jag har kunnat för flera år sen. Jag vill inte vara i detta decenniet. Jag vill vara i nittio-talet. Allt var så mycket bättre då, det fanns inga iPhones eller iPads eller den tekniken som finns idag och det kanske är bra. Men jag känner mig så gammal. Eller jag vet inte. Jag vet inte heller varför jag gråter så mycket så jag inte kan se vad jag skriver men jag vill bara gå tillbaka till förr och vara barn igen.

Någon som känner likadant? Kan man kalla detta för tonårskris? Jag vill bara ha någon att prata med.

Jag borde kanske vara världens lyckligaste tjej. Jag har en helt underbar pojkvän som älskar och bryr sig om mig så mycket att han själv är redo att brytas ner om det är det som behövs för att se mig lycklig. Han är nog världens bästa pojkvän och jag kan aldrig se mig själv med någon som är bättre än honom, för jag tror att det är svårt att hitta någon som är bättre.
Men jag är inte lycklig. Inte så ofta i alla fall. Det är nog bara när jag är i hans närhet som jag är lycklig.
Jag är avundsjuk. Alldeles för avundsjuk. På vad? Jag vet inte. Kanske att jag måste dela med mig av honom till resten av världen. Att han inte kan vara i min närhet hela tiden. Det gör mig nog ganska ledsen. Jag vill inte behöva dela med mig av honom till världen egentligen, för han är min. kanske är jag bara rädd att förlora honom. Jag förstår mig inte på mig själv. Jag känner mig så töntig. Jag vill inte känna såhär. Jag har aldrig varit den avundsjuka typen.. ibland tror jag att det beror på att jag älskar honom alldeles för mycket.

Sen på senare tid har jag börjat tänka på att det alltid är jag som frågar/bestämmer att vi ska hitta på något. Det är jag som kommer på saker att göra osv. Jag har fått känslan av att han helt enkelt inte vill vara med mig. Men det vet jag egentligen inte är sant, jag VET att han vill vara med mig och att han älskar mig otroligt mycket. Men jag får ändå den känslan eftersom att jag alltid hinner först. Men det här beror nog på den gamla känslan jag haft hur länge som helst, att jag inte räcker till för någon och att ingen vill vara vän med mig för att jag inte är tillräcklig.

Du får en kaka om du precis läste igenom allt det här. Jag tror inte att någon gjorde det, men om du gjorde det förtjänar du både en kaka och en guldstjärna. Det enda jag ville var att skriva av mig.

Med lite tur dör kärringen inom några år och du blir fri henne ^^ Det kanske var lite hemskt...

Terrakowski Jag har oxå tänkt det, så det är lugnt

Hörde jag aktiv dödshjälp? UNTS UNTS ^^

haha absolut! Hitman here I come ;D

Obliviate_ Haha!!

Radiotjänst jagar mig, de tycker jag ska betala en jävla tv-license jag verkligen inte tänker betala. Absolut inte efter vad de gjorde med julkalendern... Jag tittar ju för fan inte ens på den statliga televisionen!!

Ska jag betala skiten för att jag äger en tv???

Enligt lagen ja. Bara du har en tv-mottagare ska du betala det. Så även din mobil räknas

Säg att du sålt din tv annars?