Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag rörde vid hennes kind och log tillbaka.

Jag la mitt huvud i hans halsgrop.

Jag la mina armar om henne.
Nu kände jag mig hel. Jag märkte att jag inte hade varit helt hel hos Kitty nu när allt var nästan som vanligt igen, i alla fall i det här ögonblicket.

Jag blev irriterad på mina tårar som åter började rinna, nu som glädjetårar.

"Varför gråter du?"
Mumlade jag tyst.

"För att jag är glad."

Jag torkade hennes tårar.
"Då behöver du väl inte gråta..."
Mumlade jag.

"Jo." Jag borrade mig djupare ner.

Jag strök henne över håret igen.
"Jag är också glad."
Mumlade jag så tyst att det bara lät som ett mummel.

"Vad bra."